Jag har träffat Gud.

Ja, i alla fall min Gud och hans avdelning. Jag kan bara säga att lungläkaren med sköterskor på Ålands centralsjukhus i Mariehamn är det bästa som finns och så nära Gud man kan komma.

Jag ringde dit i morse och gnällde sa som det var, att tanten höll på att hosta och flämta ihjäl sig.
Sköterskan lovade att doktorn skulle ringa senast kl. 11. En kvart senare ringde hon och sa att jag skulle komma dit på studs, han ville träffa mig.

Helt otroligt, dom klämmer in mig samma dag bara för att jag säger att jag mår dåligt och har problem!

Hemma igen efter en sväng till apoteket. Jag har inte varit i så dåligt skick sedan samma månad 2008. Minns den månaden :-(  Jag blåser 120, dvs 1 dl luft får jag ur mig. Jag kan inte få dämpande hostmedicin för då blir slemmet kvar i lungorna och det slutar i en ny lunginflammation, det är bara att hosta på och fortsätta med spiran. Cortisonkuren är ökad och förlängd, liksom sjukskrivningen.

Jag är aptrött, skitsur, har ont och tungt, men är glad att de tog sig tid med mig. Nu ska jag blanda 1 dl honung med 1 msk av giftet"hostmedicinen" jag får ta. Dör jag inte av hostan dör jag av smaken på den. Over and out.