måndag 23 april 2012

När jag var ung,

vilket inte var hemskt länge sedan, hade jag livets plan utstakad framför mig.

Jag skulle utbilda mig till högstadielärare i historia, religion och svenska, gifta mig, bygga hus och skaffa barn, alla med samma pappa. Aldrig skilja mig eller behöva lämna mitt hem. Jag skulle ha ett tryggt jobb med en säker och bra inkomst, kunna försörja mina barn och vi skulle alla alltid vara friska. Jag skulle alltid vara älskad och aldrig bli lämnad.

Ja, sen skulle jag ju alltid vara snygg, smal, blond och smidig också.

Endast tre saker av allt detta slog in. Jag byggde hus, gifte mig och har samma pappa till mina två barn. Att endast ett av dessa tre är kvar är en annan historia. Med facit i hand blev det en sak av tio önskade, men en är bättre än ingen alls.

Jag trodde också, eller önskade, att jag skulle kunna resa mycket till ställen långt bort, att jag skulle kunna gå i pension tidigt, ge mina barn ekonomisk hjälp på vägen. Bo kvar i mitt fina hus, ha en bra bil och unna mig sånt som mogna kvinnor ska kunna unna sig; frissa, spa nån gång nu och då, fina kläder och en middag ute på stan.

Jag skulle vara aktiv, fara runt som en virvelvind och se och göra nya saker hela tiden, alltid på gång.

Nu, med facit i hand och innehavare av mogen ålder har jag ingenting av det.

Men. Mina önskemål om livet har också ändrats, kan visserligen bero på förutsättningarna och man inser vad som är möjligt och vad som inte är.

Idag vill jag att mina barn ska vara friska, lyckliga och klara skolan och livet på ett eller annat vis. Jag vill ha ett heltidsjobb som ser till att jag klarar varje månad. Jag vill träffa vänner under enkla förhållanden - det räcker att dom är med. Jag vill sitta på stugan och se ut över havet eller in i braselden, gärna tillsammans med min käresta. Jag vill vara så frisk som en kropp i den här åldern och med trettio år av tunga jobb bakom sig kan vara.

Så kan det gå, även om jag inte tänkte så när jag var ung.

14 kommentarer:

Shamrock sa...

Vi hade ungefär samma drömmar. Jag ville oxå bli lärare i religion och historia (dock inte svenska). Jag skulle gifta mig, ha bil, hus, hund och tre barn. Det blev 2 barn men ingen hund. Det där med blond har jag aldrig velat vara men nu när jag blir mer och mer gråhårig är jag snart där i alla fall. Mailar dig lite senare

Agneta sa...

Jag önskar jag hade något klokt att skriva här nu, men det har jag inte. Det får bli en stor KRAM istället.

Fräsigt sa...

Vilket inlägg. Du är allt en kvinna av ord. Minsann.

Ezter sa...

Det är väl så det är/blev, för de flesta av oss! Man får vara glad ändå...

Viktnedgangsomfunkar sa...

Jag kan väl inte klassas som "mogen kvinna" (snarare omogen ung kvinna som aldrig vill bli vuxen) haha.
Men jag känner ändå igen känslan av vad man planerat och hur det blev/blir.
Nu har jag många stora tankar och planer och vi har bara Ett liv (vad vi vet om) så det måste man ta hand om.
Jag lovar att berätta mer när tiden är kommen ;)

KRAM på dig!

Gafflan sa...

Det blir inte alltid som man vill eller tänkt sig. Det blev det inte för mig heller.
Stor kram.

Mammahäxan sa...

Livet blir sällan som man tänkt sig. Men det blir rätt bra ändå.

Märta sa...

Det är lite härligt det där med att drömmarna ändrar sig. Och livet blir helt okej iaf!
(Fast de här bångstrande kropparna tror jag ingen någonsin drömde att få dras med..)
*kramarnas kram*

Madlar sa...

Jag skulle vara frisk. Jag skulle aldrig behöva begrava mina barn. Jag skulle ha en stor familj. Jag skulle göra karriär.

Men....
Jag älskar min man o våra döttrar. Jag uppskattar det liv som blev även om det inte alls är det jag en gång trodde och drömde.

Stor kram till dig. Det är okey att tycka livet är skräp mellan varven. Men bara för en stund.

Singelmamman sa...

Jag skulle bli polis. DET var det enda jag var säker på. Eller psykolog. Eller... ja så säker var jag inte då, och är inte nu heller.
Saker har alltid hänt. Men jag har tänkt att när jag blir äldre och klokare ska jag bli bättre på att planera. Jag bara undrar när det inträffar.

Nica sa...

Du - det förändrar sig. Man gillar det inte. Eller ibland gör man det. Jag tycker det är SVÅRT att anpassa mig till livet. Men det är väl det som är livet.
Kloka du. Glad att jag får vara med på resan. Hjälper dig så mycket jag kan.

Nica sa...

Du - det förändrar sig. Man gillar det inte. Eller ibland gör man det. Jag tycker det är SVÅRT att anpassa mig till livet. Men det är väl det som är livet.
Kloka du. Glad att jag får vara med på resan. Hjälper dig så mycket jag kan.

Anonym sa...

Jag skulle ha tre barn. Mer minns jag inte. Det blir inte alltid som man vill och önskar. men det kan bli bra ändå. I alla fall ibland.

Malla sa...

Och tänk så himla bra att man ändras, eller att ens drömmar, ändras med åren? :)
kram