Nästan två år tog det.

I mitt tidigare liv (läs: ställen jag bott på och kissor jag haft) har jag alltid haft kissor som varit storjägare som under högljudda former släpat in sina kadaverbyten och lämnat dom på köksgolvet eller nedanför sängen - för att visa mig. Älskade lilla, lilla Tuffs var värst (och bäst).

Talibanen Totsie (som inte är i närheten av taliban när vi bor på stugan) har inte alls varit lagd åt det hållet, och sen vi flyttade i stan blev de bara innekissor. Hon har mest lekt med minismå näbbmöss utomhus och när de slutat röra sig har hon lämnat dom och gått vidare.

Tills idag. Jag var ut och gjorde nr1 klockan sex i morse och lämnade då dörren på glänt då det var så varmt ute och solen redan var uppe. När jag slog upp mina gröna för en andra gång, såg Totsie i sängen, pajjade henne och sen steg upp såg jag något på den ljusgula mattan som inte brukar vara där. Hämtade glasögonen och tittade lite närmare. Japp. En halv liten mus. Halva magen och bakbenen låg där och fläkte ut sig. Visste ni att dom har ljusa magar?

Jag skällde lite på Totsie och förklarade att så här gör man inte. Hon tittade på mig, gäspade och svängde sida. Hämtade ute-sopskyffeln och tog ut den lilla stackaren och bad för mig själv att det här inte ska bli rutin.

Nu ska jag till tonerna av Peter LeMarc skrubba lite matta och sen gå ut och lägga mig på berget, vädret är underbart strålande!