Så kallade Ensamma mamman hösten. Vackert ord men idag är denna färgfestivaldag i en gråskala, från ljusaste pärlgrått till blyertsgrått. Vet inte vad jag ska tycka om det, för mig är det liksom över redan, jag väntar på april.
Idag hoppas jag få avsluta en strid som började femtonde juni. Japp, 15.6 detta år. Jag tror annars att Blåöga gör det om inte jag kommer mig för. Vi är i samma team så det känns helt okey, men nu jävlar typ.
Jag trodde en kort stund igår kväll att chokladsuget gått över, men det var bara den korta stund jag såg mig själv i spegeln, i profil.
Annars, inget nytt under solen bakom molnen.
1 kommentar:
Inte kul att se sig själv i spegeln i profil är min högst personliga åsikt iaf.
Kanske skygglappar skulle försvåra profilspeglandet lite så man kan ta en bit choklad till??
Ha det så fint
Ann-Louisekram
Skicka en kommentar