Jag kommer nämligen på mig själv med att "prata" med min huvudkaraktär när jag funderar på om jag ska ändra slutet. Jag har inte fått något svar, däremot konstiga blickar från kissorna.
Annars är det konstigt att jag alls kan skriva med tanke på utsikten:
Måste erkänna att jag låg här en stund idag efter "försöka ta livet av förkylningsbacillerna" simturen. Jag kan tala om att fanskapen lever ännu. Nu ska jag fortsätta skriva, det är lite sorgligt-spännande nu.
4 kommentarer:
ställ en öppen låda bredvid dig, skrik - oj nu kommer doktorn. Då kommer alla förkylningsbacillerna att bli så rädda och hoppa ner i kartongen. Skynda dig och stäng locket och elda upp kartongen. Vips så är du frisk
Det där snoreländet härjar visst här oxå har jag hört.
Krya-kram
Gör nu som farbror doktorn Shamrock säger.
Jag tror att det är just precis så det ska vara när du skriver. Att du pratar med personerna. Jag har förstått att de får "liv" så det låter som om du är på helt rätt spår!
Skicka en kommentar