söndag 9 september 2012

Saknad, minnen och nya tider.

Förra söndagen frågade jag Mannen: "Minns du Tuffs?"


"Nä, egentligen inte", svarade han. Jag minns. Förra söndagen var det två år sedan hon blev överkörd och dog. Jag minns henne ännu. Kanske tänker jag inte på henne varje dag som under första året, men väldigt ofta, och fortfarande vill tårarna leta sig fram. Hon var fin Tuffs, och av någon anledning tror jag att jag alltid kommer att komma ihåg just henne fast jag haft andra kissor jag blivit av med.

Men igår såg jag en sak som gjorde mig väldigt, väldigt glad. För om jag har saknat Tuffs är det inget mot vad Zorra har gjort. De två var ju väldigt tajta och nära varandra. Totsie och Zorra gillar varandra men har ändå ett större avstånd mellan sig. En gång tidigare under knappt två år har detta hänt:


Totsie ligger stilla och låter Zorra tvätta upp henne. Länge putsade Zorra på Totsie, överallt och väldigt noga. Totsie låg kvar och njöt, tackade och tog emot. Det här gjorde Tuffs och Zorra varje dag, men det har inte riktigt varit talibanens grej och Zorra har inte varit så intresserad. Men igår, underbart att se :-)

6 kommentarer:

Johanna sa...

Ja, jag brukar säga att jag är för blödig för att ha djur- man blir för ledsen den dagen det händer något och de blir sjuka eller ännu värre..dör! Man glömmer aldrig sina älskade kissor...:(

Men...Utan lycka, ingen sorg!

Lippe sa...

Jag vet precis vad du menar!! Min Svarte Katt bodde ju tidigare ihop med mina två andra gamla katter, Joz och vreskatt. Joz och Svartekatt gjorde allt ihop, sov, åt, gick ut, putsade varandra och så. Men när han försvann så har Svarte Katt mera levt bredvid husets andra katter. Vår nya katt Jycken är accepterad men de sover inte ihop - ännu iaf. Visst vill man att de ska ha glädje av varandra?

Anne med e sa...

Åååå vad mysigt! Jag har haft många djur, några minns jag, några minns jag kanppt. och så finns det de som lever kvar inom mig för alltid. Katten Elsa och hunden Tanja var sådana. Båda har varit borta långt över 10 år. De kommer alltid att ha sina små skrymslen i mitt hjärta. ♥

Realisten sa...

Jag minns också Tuffs, trots att jag aldrig träffade henne.

Anonym sa...

Skönt med folk som förstår att uppskatta sina djur, det är inte alla som gör det..
Vi måste ta bort vår ena hund för ett år sen och idag när jag målade på stugan hittade jag ett hår av henne och genast får jag tårar i ögonen.. saknar är bara förnamnet! / Åsa

Helena sa...

♥ ♥ ♥