måndag 8 oktober 2012

Allvarligt, finns det hjälp?

Det var livsviktigt att jag skulle ha dessa papper med mig till ett jobb i fredags.
Mannen printade ut dem på jobbet under tisdagen och gav mig ett vitt A4 kuvert som jag lade på köksön.

Jag visste hela veckan att de låg där. Det stora vita kuvertet, på köksön.

Fredag morgon. 90 minuter tills jag skulle vara på jobbet med dessa papper. Går till köket. Nähä.
Hade jag flyttat dem till byrån i sovrummet? Nope. Ingen panik ännu, kuvertet är stort och hur många ställen kan det finnas på?

Letar. På alla bord och hyllor. Ringer Mannen som suckande(?) svarar, nej, han vet inte var de är. Letar i alla lådor och skåp. Ringer Guldlock som suckande(?) svarar, att nej hon vet inte, hon bor inte hemma längre. Letar under sängar, bord och byrån. Sms:ar Blåöga som svarar snabbt som attan; Nej! Skärp dig! Letar i städskåp, köksskåp, balkongen. Börjar få panik. Letar i badrummet, tvättkorgen, bakom torktumlaren och bakom pockethyllan. Är gråtfärdig och skitförbannad.

Kryper till korset och ringer Mannen. Ber väldigt stillsamt och ödmjukt honom printa ut nya, kanske inom 20 sekunder? Åker via och får alla papper med mig och åker sen iväg. 90 minuter av min tid åt helvete, 27 nya grå hårstrån och, som det verkar, 582 minneshjärnceller mindre. Igen.

Pratar med Blåöga vid matbordet på eftermiddagen och säger att jag inte fattar var kuvertet har hamnat? I samma sekund slår det mig. Vi lämnar inte viktiga papper framme, det blir ju talibanremsor av det under första bästa natt! Jag har naturligtvis flyttat det till ett säkert ställe som jag ser alla dagar. Sekunden senare lyfter jag blicken och ser:


Där. Där uppe på vitrinskåpet i matrummet. Det ställe som jag kastar ett getöga på varje dag när vi äter middag (eller när jag sitter vid datorn). Där med tekannan, vaniljvodkan och chokladlikören. Ett vitt kuvert storlek A4.

Varför blir det så här? Varför kopplar inte min hjärna? Varför minns jag inte? Fan vad trött jag blir.

8 kommentarer:

Kapten Haddock sa...

Ät mörk choklad. Femtio gram om dagen, hjälper mot allt...

Mamma Z sa...

Haha, jag är precis lika hopplös! Och då har jag ätit massor av mörk choklad under både graviditet och efter men är fortfarande lika hopplöst förvirrad...
Men själen blir ialla fall glad av choklad, även om inte bilringarna blir det!

Fröken Hulda sa...

För allt viktigt använder jag min "mobilhjärna". Lägger in en påminnelse i ajfånen 30-60 min innan jag ska vara på ett visst ställe SAMT om jag ska ha med mig nåt. Funkar oftast...

Snäckskalsdalen. sa...

Djupandning och lugn och fin!
Så hittar man!
Kram

desperat hemmafru sa...

Fy fasen vad jag ryser av igenkänning... Tur att du kunde lösa problemet medan det fanns tid kvar. Använd min gamla mailadress och skicka din postadress (igen). Då lovar jag att skicka min almanacka. Hej hopp! :-)

Mångmamma sa...

Suck - även en organiserad Mångmamma tappar bort hjärncellerna emellanåt!
Kan du se in i kristallkulan och berätta var jag lagt den lilla stickproppen till min laddningssladd för min fjantofån tror du?
Den har haft ben i en dryg vecka nu!

Helena sa...

Det enda som hjälper mig är att alltid ALLTID lägga viktiga saker på samma ställen JÄMT. Inga undantag. ;)

Gina sa...

Alltså, jag har en teori kring det här. Jag är likadan nämligen. Från att ha superkoll har jag gått till totalt hjärnsläpp. Jag tror det beror på värken. Hjärnan är alltid på och blir uttröttad och sedan glömmer man allt.