tisdag 20 november 2012

Thrillernatt

Vet ni det där huset på Gotland som "Så mycket bättre" artisterna äter och uppträder i på Gotland? Där tillbringade jag natten tillsammans med två obekanta men ändå bekanta personer. Fast huset var utan tak och inredning, sönderbombat. Vi levde i skräck och fasa samtidigt som vi försökte överleva utan att "de" hittade oss, för då skulle vi vara dödens. Sov under tjocka madrasser för att inte bli hittade, gjorde upp eld endast på dagtid för att ljuset från elden inte skulle synas.

Jag har fortfarande inget grepp om vad det egentligen handlade om, men vi kan säga att när jag vaknade av att kissorna gjorde inbrott med buller och brak i "kattmatstunnan" steg jag villigt upp i det kalla mörkret och tog emot dagen i bekanta omgivningar. Fy sjutton säger jag! Kanske jag ska sluta läsa thrillers?

6 kommentarer:

Ezter sa...

Ibland drömmer man så man när man vaknar inte har en aning om ifall det verkligen hänt eller var en dröm! I värsta fall bär man med sig det hela dagen, hoppas du slipper det!

Gafflan sa...

Usch! Mardrömmar är aldrig trevligt.
Kram

Aprillan´s sa...

Usch ja, thrillernätter kan aldrig vara bra. Läs en feelgoodroman istället och se vart drömmarna ta dig.

h sa...

Spännande ju! Å du klarade dig tack vare kissarna! :D

Mammy sa...

:D :D
Usch! Jobbigt när drömmarna bråkar med en på nätterna.

Märta sa...

Hoppas att du lyckades skaka av dig den där otäcka drömmen, avskyr när mardrömmar hänger sig kvar under dagen! *kram*