Det sket sig.....

Har ni någon gång vaknat nästan mitt i natten och på sekunden känt att något är fel, väldigt fel? Det har jag, för andra gången i mitt liv nu i lördags. Första gången ska vi inte prata om för det var så jobbigt och blev så pinsamt och jag blev så hysterisk. Men igår då.

Vaknade av att talibanen spelade hockey med något på golvet bredvid min säng. Blev klarvaken! Vad var klockan? Och var är min telefon med viktiga helvetesväckningen inställd? Telefonen låg på golvet i tre delar och fungerade som puck i talibanens hockeylek. Rusade ut i köket och kollade klockan, 04.29. Färjan går ut om en minut.

Satanshelvetesjävlaskit! Vad gör man? Jo man väcker Mannen(?) och säger att man blivit akterseglad. Han blev väldigt imponerad kan jag tala om. Nåja. Slog igång datorn och kollade om jag kund åka omvägen med Eckerölinjen. Det funkade. Vågade inte somna om. Mannen kunde inte somna om. Jag tog en kort och kall morgonpromenad vid femsnåret, plockade skägg i en timme (Shamrock tyckte senare att jag var ovanligt slät och fin), åt frukost och klädde på mig. Mannen körde mig till Berghamn 07.00 och färjan där.

Så sovmorgon i hytt och champagnefrukost blev: Vansinnesväckning + frukost hemma + färjresa med 2,5 buss med entusiastiska karlar mellan 20 och 70 år som skulle på mc mässa + hundratals andra resenärer + 35 min väntan ute i kylan på buss + evighetslång busstur in till Sthlm + försenad ankomst + missad träff med två fina tjejer + panikshoppning av för liten blus för 50 kronor på Åhléns = fyra timmar underbart, roligt, skönt, kul pladder, lunch och vinpimplande med Mammahäxan och överraskningen Shamrock! Underbart!

Hemvägen - på rätt färja - gick bra när de en gång förstått där i incheckningen att jag ville åka hem även om jag missat morgonfärjan. Det tog sexton minuter för honom och datorn att fatta det. Jag slumrade/sov hela vägen hem, knatade hem och gjorde en störtdykning i min egen säng just efter midnatt. Det var värt varje sekund.