Mannen går fram till Zorra, klappar henne och säger; "Du snarkar lite vännen, vet du om det?"
FV: "Så där säger du aldrig till mig när jag snarkar!"
M: "För det första snarkar du inte lite och för det andra vågar man inte ens andas om det, för du snarkar ju inte. Typ.".
Hmpf.
Han ska få tillbaka, på något sätt, i någon av bassängerna på Mariebad dit vi är på väg. I snövädret.
4 kommentarer:
För att inte ha snarkat förut tycker Maken att jag snarkar ännu mindre nu när jag tappat 30kg. Hur går detta ihop? Vet inte, men det är Makens logik. Jag har ju aldrig snarkat. Inte ens enligt den apparat jag sov med en natt för att kolla om jag snarkade (till Makens stora förvåning och min glädje!)
Gör ett badbyxryck vetja!
Jag snarkar inte heller!!
Jag tycker jag känner igen det samtalsämnet. Varför erkänner ni aldrig? :)
Skicka en kommentar