Ja, tanken var ju god....

Min arbetsdag idag är lite oplanerad om vi säger så. Av samma anledning har jag inget ätbart med mig till jobbet. Så nu sitter jag här (igen) nio timmar utan lunch eller pauser.

Mannen tar kontakt. Vill jag ha något att äta? (har påven rolig hatt? saknar jag rabarbervinet?) Ja tack, svarar jag. Just då var det också väldigt nojsigt och stressigt hos mig, jag bad honom hitta på något bara när han undrade vad jag ville ha. Jag tänkte mig en fylld painriche eller något liknande.

En stund senare kommer han med ett äpple, en banan och två pinnar Fazers blå.


Jag äter inte banan. Har inte gjort sedan jag mot min vilja åt mosad babymatsbanan.
Jag äter inte röda äpplen. Jo, om jag skalar dom. Det enda jag hade och skala med idag var stiftapparaten. Ni fattar ju hur bra det går. Jo, jag äter choklad. Tryckte Plockade i mig bit efter bit.

Jag är fortfarande hungrig och nu mår jag illa också.

Men solen skiner nu.