Biff Wellington med rosmarinpotatis och balsamvinägersås uppäten tillsammans med nyttig chokladmousse. Tanterna trevligt sällskap och vinet gott. Andra maskinen disk på gång och nättsärken på.
Men.
Visst är dagarna kortare, dygnet har färre timmar och veckorna rusar iväg?
Jag hänger inte med, dagarna bara rusar förbi, det finns inga kvällar och när jag upptäcker att det finns en kväll eller en morgon så vill jag bara sova bort den. Inte ens vänner, bra böcker, vin eller choklad lockar mig till att vara vaken och alert.
Medel(?)ålderskris, helveteslång vinter eller bara något annat?
Men visst är vi väl fler? Inte bara jag?
6 kommentarer:
Ja! Vi är fler!
Du är inte ensam <3
Fort är bara förnamnet! Blinkar jag så har en hell vecka gått.
Var det "min" chokladmousse...? ;)))
Här har det varit fantastiskt vårväder idag, och jag hoppas av hela mitt hjärta att det kommer upp till dig nu!!!
Kram :D
Trött och snabbt går tiden, ja...
Satsar på att det är vintern för din del.
För min del är det åldern.
Skicka en kommentar