torsdag 6 juni 2013

Alltid alltid alltid något...

Jag får min arselbedövning på tisdag. Skönt. Gått riktigt bra de här veckorna sen den förriga släppte. Kan bero på att jag har ett sitta-jobb nu.

Tennisarmarna har inte värkt eller brunnit sedan jag blev ledig från nattstädjobbet. Najs.

Astman har hållits i schack då jag de senaste dryga två månaderna sluppit mögelhuset jag städat.

Jag har visserligen blivit av med ännu en tand, men det kanske är sådant man får räkna med när man är 48 29 år och har sjuttiotalslagningar och är lika rädd för tandläkare som för rabies och pest.

Ögonen har inte varit infekterade och fastvarade på hela detta år!

När det börjar kännas som att nu orkar den här kroppen några år till utan en massa gaser, inhalatorer, sprutor och piller, då ger knäeländet vika. Samma värk och problem med att räta ut det och gå som folk som när det drabbade mig med blixtens hastighet tidigt på måndag kväll.

Enda skillnaden är att nu är vaden på samma ben hård som flinta.

Jag har lovat Mannen att ringa doktorn imorgon om det inte blir bättre. Skit.

3 kommentarer:

Snäckskalsdalen. sa...

Japp, idag lär det vara Sveriges dag....som jag fortfarande kallar Svenska flaggans dag. Fint väder har vi och en flagga, men ingen stång, vi hänger flaggan på verandaräcket i stället - går lika bra. P har ju gjort lumpen i flottan så han är otroligt noga med det här med flaggan (dom är alltså extra noggranna i flottan av nån anledning) och inte nudda marken och en massa sånt.

Asch med benet. Jag tycker du ska ta kontakt med doktorn NU.

Mammy sa...

Ta kontakt med doktorn NU!! Låter inte alls bra! Kram

Christel sa...

Kolla dig för propp i knäleden