Fii faen...

Vi - okey, mest Mannen - jobbade häcken av oss igår kväll. Dessutom med den sorts jobb som vi bara avskyr (och svindyrt är det också). Borrat hål i berg, ett helvetesjobb kan jag tala om. Jag tror att Mannens armar skakar ännu och vi var båda täckta av ett grå-rött fint damm.

Sedan skulle det blandas snigeldynamit. Själva blandet går bra då vi har en visp till skruvdragaren, men sedan ska fanskapet geggan ner i hålen. Gegga. Hål. Trångt. Peta med pinne. Ja, ni vet. Enda skillnaden från det som ni tänker på nu är att den här geggan är grå, stelnar fort som attan och lämnar torr hud efter sig. Nu när jag tänker efter vet jag inte om det är nån skillnad, egentligen.

I alla fulla fall. Hålen är fulla med snigeldynamit, jag hoppade tills havs och sköljde av mig damm, snigeldynamit och svett. Kanske också någon fluga som fastnat i blandningen. Nu ska vi vänta tre - fyra dagar och då ska förhoppningsvis berget spruckit och jag kan fortsätta med mitt evighetsprojekt.

Tursamt nog är vi bortresta i helgen vilket betyder att Mannen inte kan gå ut och titta på "sprängningen" var sjunde minut. Och vi kan vila våra värkande kroppar.