En en-gång-i-livet story

I morse lämnade jag Mannen med kalasdisk, städning, möbelbärande och icke att förglömma, svärmor.

Jag åkte glad(?) i hågen på jobb och räknade med att de i maklig takt skulle styra upp eländet medan jag var borta mina tio timmar.

Sedan brakade det löst. Jag köpte en ny annan soffa till stugan - otroligt fynd - och i samma veva lyckades jag sälja den vi hade. Det i sin tur betydde att jag lade upp en logistikplan åt Mannen (och moderskapet visade det sig), för det var ju han som fick köra den gamla soffan till köparen och hämta vår nya hos säljaren.

Och i den vevan när han skulle få det hela att gå ihop så tappade han bort sin telefon. Och ni vet ju, en mobil-padda-datornörd utan telefon, det är som en ettåring med skit i blöjan.

Han lånade svärmors telefon och ringde för att tala om hur illa det var. Jag sa bad honom fixa sofforna!

Så. Han körde upp för vår mördarbacke, kopplade släpvagn och kånkade soffdelar, körde ner för backen, genom skogsvägen och sedan full sula till stan. Lossade en soffa och åkte och lastade en annan. Var via mitt jobb och gnällde över hur dyr den här jävla soffan blev då han måste köpa en ny telefon (eh...soffans fel?). Full sula ut till stugan, genom skogsvägen och uppför mördarbacken. Bar in soffan och körde bilen ner för skumpiga mördarbacken igen. Steg ur bilen och....

....hittade sin telefon på biltaket!? Tack gode gud för silikonskal säger jag bara.

Och nu är soffan helt plötsligt väldigt fin och bra.

Nu ska jag bada bastu och ta ett par simturer.