Jag åt en god lunch med finaste arbetskamraten J - en klok och fin ung kvinna.
Hälsade på hönsen en sväng ikväll - tror de saknat mig lika mycket som jag saknat dem.
Tog en sväng via Guldlock för att ge goda råd om packning och sånt. Jag tyckte det var ett ljust tillfälle, men jag vet inte om det var fler som tyckte det!?
Bästa bästisen S:s make skickade lite av havets guld åt oss - prima sikrom! Hösten och julen är räddad.
Det allra finaste och ljusaste idag var att Mannen gjorde en väldigt oväntad sak som betyder väldigt mycket. Jag hoppas dock att det aldrig kommer att behövas, men jag tror jag älskar honom ännu mer nu, om det nu är möjligt.
Sedan det svarta, som egentligen inte alls berör mig, men ändå.......det har drabbat en familj och säkert en massa vänner. En åländsk flicka - född 1995, samma år som Guldlock - dog idag, i cancer. Hur jävla hemskt är inte det? En artonåring som i våras fick sin yrkesexamen. Hur orättvist är inte livet? Jag blev så bottenlöst ledsen och mådde illa nere i magen hela dagen. Hur förklarar man en sådan sak för yngre barn, och framför allt, hur överlever man som förälder?
Ta vara på livet hörni.
Sikrom från Kumlinge
5 kommentarer:
Tack snälla du för de fina orden :) vi har tänt ett ljus för tjejen idag, så sorgligt, så orättvist!
Åh :'(
Avskyr cancer intensivt =(
Fick veta av våra andra Ålänningar. Fy. Fan. Denna jävla fucking C.
Glad dock för dina andra ljuspunkter. Det är dom man får hålla fast vid.
Kanske ska jag putta ihop dig med min åländska. Hon behöver också powerwalka. Och bor inte hundra mil ifrån. Fundra på't. Och du? Tänker på dig, kramar dig via cyberspace. Och tänker hårt på flickans familj. Pratar och kramar mina egna ungar och är tacksam. Ibland är man bara oändligt glad att dom finns. Att dom är. Här.
Nej, hur överlever man? Så otroligt meningslöst :(
Skicka en kommentar