torsdag 14 november 2013

Inte anka. Änka.

Vad fel det kan bli i frukttelefoner. Nåja.

Jag är gräsänka för tillfället. Ibland längtar jag lite efter det. Helt ensam, äta vad jag vill, gå runt oklädd om jag vill, slappa i soffan, läsa, promenera, lyssna på musik bara jag gillar, titta på tv-program Mannen är allergisk mot, sortera lite i byrålådan med bra-att-ha-Venus-saker och sippa på en grön hälsodrink.

Så.

Här sitter jag, soffpotatisen, i soffan med en sliskig cider, lyssnar på The Drifters på Youtube med "aftonklänningen" på mig. Tittar på samma tv-program som jag alltid tittar på med Mannen och har ätit te och macka till middag. Och så saknar jag Mannen.

Jag har visserligen kokat lördagens skogshuggarsoppa och tvättat/torkat berg med sängkläder, men annars är inte det här anklivet något vidare.

2 kommentarer:

Ezter sa...

Hellre anka än änka ;)
Jag har heller inte rest mig från soffan idag. Började på en fotobok, kommit nästan halvvägs så slutar programmet fungera! Hur mycket är sparat? Knappt en tredjedel :( Nu skiter jag i det ikväll.
Fattade inte din kommentar, vadå på längden? Det är ju längre den ska bli?

Vero sa...

Hihi, känner igen det där.

Brukar tänka när barnen skall till sin pappa på sommaren att NU ska jag äta allt som jag tycker är gott, på vilka tider jag vill och jag ska bara njuta.

Slutar med korv med bröd i soffan och så sitter jag och chattar med dem över datorn.

Sonen sa förra året till mig när jag sagt att jag skulle ha det lugnt och skönt när det åkt, "Ja, och efter nån dag så ringer du och längtar" Jag höll mig. Haha. I mer än två dagar. Ja, jag ringde dotteern men inte honom. Hihi och när jag sen ringde så kom det "vad var det jag sa" från honom.

Okej då... man saknar inte kossan förrän båset är tomt. Bara synd att inte de saknar mig på samma vis.