Nu är det gjort och jag hoppas jag aldrig mer behöver göra om det :-/. Fasiken vad ont det kan göra, och inte kom jag ihåg det där med elstötarna heller....fy!
Men Mannen är ju som han är, gav mig en kram och körde oss till finrestaurangen i gamla Nådendal
Så mysigt och så god mat! Han kan han :-)
Nu väntar vi på färjan och på att få åka hem. Saknar till och med talibanens blomtuggande...
2 kommentarer:
Det där såg jättegott ut.
Du har en bra man :)
Skicka en kommentar