Jag får lite nu och då frågan, både via nätet och IRL, om jag inte ärr rädd för att vara ensam ute på stugan?
Min första tanke är alltid, rädd för vad då?
Visst, träden knakar, ibland kan ett rådjur skälla, det är svart som natten och den enda belysning som finns är månen, när den är på det humöret. Det finns inte någon på ropavstånd, ingen ser mig och en och annan älg kan ta en titt på mig. Men det är inget att vara rädd för.
Jag är med rädd för att åka tunnelbana en sen kväll i det området där jag är uppväxt.
Dessutom resonerar jag som så att om någon rövar bort mig en mörk natt så återlämnar dom mig illa kvickt morgonen därpå när de i dagsljus ser vad de fått tag på.
3 kommentarer:
Så där tänker jag oxå :o) Känner ett rysligt obehag av att vandra runt i Helsingfors/Sthlm/Åbo efter kl 21....
Jag brukar tänka att det ena spöket tar inte det andra :)
Jag har en kompis som är rädd för att gå ute i byn när det är sent och mörkt. Jag säger samma sak, vad är du rädd för??
Tror du har det väldigt mycket bättre i stugan än i stan.
Tack för din fina hälsning, den kom fram idag!
Stora kramen! <3
Skicka en kommentar