Vi ska flaxa dit i alla fall...

Väskan är i minsta laget (enligt mig), Mannen, som kommer att bli en väldigt bra pensionär när han blir stor, stod längst fram, stegade först av och klev först ombord på bussen. Inget nytt där.

I ösregn mot El Stockholmo för ett sekundsnabbt byte till nästa buss.

Och det är nu jag är lite vilse i pannkakan, detta är okänt område för mig. Men jag antar att vi ska flaxa iväg mot himlen. Till att börja med i alla fall. 

Och rumpan sitter bra.

Framsidan däremot är extremt kissnödig.