En del tycker säkert det är fånigt, men jag har gråtit en skvätt lite nu och då under dagen.
Bestämde mig för att hälsa på tipporna när jag åkte hem från jobbet i morse. Med fickorna fulla av solrosfrön gick jag mot deras vinterhem. Hittade alla utom en, Snäckan.
Fann henne till slut, liggande i lådan som vi tog dit dom i. Död. Vi lämnade lådan där om de ville krypa undan i lugn och ro då det var så många nya intryck i det stora hönshuset. Snäckan har någon gång under natten eller morgonen lagt sig där och sedan somnat in. Den lilla vita flupprumpan var lite till åren kommen och kanske i kombination med lite flyttstress så gav hon upp, den gamla fina damen.
Snäckan tillsammans med Häkkinen på altanen
Igår var hon på gång ännu, men....ja, sedan inte. Sörjer min lilla fluffrumpa som lystrade till sitt namn och ibland råkade somna på pinnen ute i hönsgården, så som gamla damer gör när de blir trötta.
Önskar bara att hon fått dö hemma i blåbärsriset och inte ute i byn.
10 kommentarer:
Hon gick iaf in i lådan ni lämnat, så lite hemma var hon! Kram!
Hos dig hade hon det iallafall så bra en höna nu kan ha det...och lite bättre.
Kramar
Men ett så fint liv hon haft hos dig! Och jag blev också lite rörd långt borta. Kram
Kram till dig! 💖
Kram!
Det är något med djur som dör … *gråter*
Stor kram!
Säger som Agneta... Det gör så ont i hjärtat när det är djur - älskade små knäppa vänner!!
Kram Anki
Åh vad sorgligt :(
Känner med dig, har själv haft ett gäng silkeshöns samt en sur dvärgtupp som hette Sture. Fick påhälsning av minken med väntat resultat. :/
Inte ett dugg konstigt att du är ledsen. Även jag som varken känner dig eller Snäckan sitter här och gråter. Säger som flera andra.... det är något med djur som dör. Hon hade det jättefint hos er.
Skicka en kommentar