Blåöga har varit hemma ett dygn.
Mys och lite tråkiga besked, men som Mannen sa, vi ska inte måla fan på väggen ännu.
Men. När vi pratade berättade Blåöga vad hon borde köpa på färjan på hemvägen. Bra så.
Hon åkte iväg efter middagen. Ringde efter en timme.
"Mamma, vad var det jag sa att jag borde köpa?"
Ansiktsrengöring, svarade jag. Tack sa hon.
Sedan skrattade jag rått för mig själv.
Nästa gång hon säger något om mitt dåliga minne ska jag påminna henne (om jag kommer ihåg det....) om detta samtal.
Jag menar, hon är 17 och jag är 29.
2 kommentarer:
och 29 är ju ingen ålder....*fniss*
Vel, fikk du hjelp til å oppdra et barn når du var 12 år😂😂😂😂.....men, datter er heldig som har en sånn ung mor!
Skicka en kommentar