lördag 1 november 2014

Planer. Typ.

Mannen är sjuk. Ni vet manlig förkylning. Den där typen som får sjuklingen att fundera på sista smörjningen, kremering eller maskmat och om det ska vara kaffe eller Bag in Box på begravningsfikat.

Jag i min tur funderar på om jag ska fortsätta trösta och serva eller låsa in honom i det tomma hönshuset.

Vi hade ju planer denna helg. Efterlängtade planer. Phft.

Jag har bestämt mig för att fullfölja och lämna Mannen i soffan framför brasan med talibanerna.

Så nu ska jag slå klackarna i taket (ha ha, med min fot), babbla med bästaste K, pimpla vin och vid något tillfälle fundera på hur jag ska ta mig hem till urskogen och mörkret.

Men vi tar ett helvete i taget, så Tjohoo!

3 kommentarer:

Anette Eriksson sa...

Kör på! Dottern och jag lämnade de andra tråkmånsarna hemma och gick ut för en matbit. Vi hade pratat om att gå hela familjen men de andra velade och satt med näsan i mobiltelefonen så då åkte vi. Tjohej

Hovdamen sa...

Det gör du rätt i! Gå ut o roa dig bara, manliga förkylningen kan man klara sig utan. Jag tror att han överlever utan dig:-)

Den där tjockisen sa...

Jag har märkt att min talang för omvårdnad är mycket begränsad. Efter två dagar får folk faktiskt lov att vara friska, För längre än så sträcker sig inte min vilja att komma med varmt te och tycka synd om.