Nu är de åren snart slut och hon flyger visserligen tillbaka till ön men inte till mammas bo, nej till ett eget litet näste flaxar hon.
Snopet. Väntat. Konstigt. Ledsamt. Spännande.
Försöker se något positivt i det hela.
Just ja! Ingen mer mascara längs med handfatet, inga udda strumpor i tvättkorgen, inga tomma glasskålar i soffan och inga 45 minuters duschar.
Jag kommer att sakna det också.
1 kommentar:
Förstår dig. Men fifanken så bra med eget boende, gissar att det är lika illa på Åland (som är såpass litet) som det är i Stockholmsområdet. Sonen blir snart 23, men det finns liksom ingenstans att flytta. Nu har han jobb ett tag men innan det blir fast så kan han knappt hyra i andra hand (om det hade funnits)
Men man saknar de små illbattingarna, det gör man. Med långa duschar och allt. <3
Skicka en kommentar