Vet ni vad jag är mest rädd för? Reaktionerna som säger/viskar/pekar/utstrålar "Du kan väl inte skriva, du har ju ett dåligt betalt skitjobb!" Människor blir placerade i olika fack, åtminstone här på Åland. Är du skolad och jobbar på ex. en bank, då är du smart. Har du "alltid" spelat teater och stått på scen, även som amatör, då är du konstnärlig. Jobbar du med hantverk/konst eller liknande då är du kreativ och speciell (även om "konstverken" ser ut som skit). Ingen annan, om man inte är nyinflyttad, ska komma in på andras områden.
Har du en gång hamnat i sådana fack som städjobb, kassa i matbutik, renhållningsarbetare, dagmamma eller vid ett monteringsband på en fabrik, så ska du passa dig för att kliva in på någon annans område. Sen spelar det ingen roll om städerskan målar jättefina akvareller eller om sopgubben skriver vacker poesi, för de hör inte till det facket!
Jag har skrivit en novell om det här, "I mitt fack", som finns på författarsajten ett nytt kapitel som ni hittar under mina kontaktuppgifter. Klicka er gärna in där och ta er en titt.
Det som känns så bra med bloggandet är ni, mina besökare/läsare, som utan att veta vem jag är eller vad jag jobbar med, tar mig för vad jag är. Inte för hur jag ser ut eller vad jag jobbar med eller vad jag har för utbildning. Nån gång när ni har lust hoppas jag att ni tar er tid och läser nån rad i min roman "2,7" som finns på samma sajt. Jag hoppas i så fall att ni är ärliga i era kommentarer om den blivande romanen. Kanske det inte är någon idé at fortsätta?
Agneta, stort och smått, skriver att man inte ska vara för öppen. Det har hon säkert rätt i, jag är själv lite rädd för det. Men ni som hälsar på varje dag och kommenterar, er känner jag mig trygg med :-). Gafflan skriver att man vill vara anonym för att slippa eventuellt skitsnack - vilket säkert dyker upp om man blir "känd"- och det är också det som skrämmer mig om man skriver öppet. Kanske jag fixar det nån dag, men jag vill skydda mina barn och min familj.
En dag önskar jag att jag vågar ta av mig förklädet jag har på jobbet, visa mina bilringar, lyfta på hakan, titta folk i ögonen och säga: "Jag har skrivit en bok, en rolig bok, och den är publicerad".
7 kommentarer:
Ja du fru Venus - små samhällen har väl just den baksidan du beskriver. Trist.
Nu ska jag göra dig lite gladare: I vårt tantgäng har vi döpt om våra bilringar till VOLANGER! Ett vackert ord som gör själen lite gladare!
Dom där facken har vi här också, var så säker! Man ska inte sticka ut för mycket eller för lite heller för den delen. Det är svårt att bli tagen för den man är när man bor på ett litet ställe. Jantelagen vettdu! Man ska inte tro att man är någon eller slå sig själv för bröstet och tycka att "fasen vad bra jag är".
Nä, nu ska jag läsa i din "2,7", jag fastnade direkt :DD
Småstadsdilemmat.. *suckar djupt*
Själv har jag ett rejält knippe högskolepoäng men blir alltid full i skratt när någon tror att man är smartare för att man har en hög utbildning. Att vara bildad är absolut inte detsamma som att vara intelligent eller ens allmänbildad. Värsta myten!
Du KAN skriva. Och du skriver BRA. Dränk den där förbannade Jante i Ålands Hav och sträck på ryggen! Fru Venus rockar! :)
Nu ska jag med glädje surfa vidare och läsa det du skrivit!
Jag håller med hon Märta! :) Du skriver kungligt!
Jag måste nog också skriva om ämnet bloggeribloggerabörjan. Ha en fin kväll!
Usch, jag är också rädd för att någon här i "småstaden" ska slå ned på mig och min blogg. Tror jag har hamnat i tråkfacket för många här där jag bor nu, vilket är helt fel men svårt att ta sig ur): Jag vill också skydda min familj men jag inte kan låta bli att bjuda på en härliga bilder på barnen då och då. Håller med Märta. Du rockar!:) Det där du skriver i sista stycken kommer alldeles säkert att ske en dag!
Det sista hoppas jag också att du en dag kommer göra! Heja!
Visst placeras vi in i fack, men tänk också hur modiga vi är som inte riktigt går att fackas in och ibland får man även höra att man inspirerar andra. Och en ny inspirerad själ är värd 1000 inskränkta. Någon måste gå framför och visa alternativa vägar. Mod är vad som krävs och hitta människor som dig energi.
Skicka en kommentar