torsdag 3 juni 2010
Varför blir det aldrig som man planerar och tror.......
Det är över nu. Guldlock har kommit tillbaka. Jag har pratat med den underbara kvinnliga kirurgen. Jag har gråtit och svurit. Jag har väntat på att "L" ska vakna så att jag kan berätta för henne. Berätta att hennes fina hjärta har hålet kvar. Dom kan inte göra någonting åt det. Inte just nu i alla fall. Försöka förklara det positiva (?) med det, och torka hennes tårar. Trött, lullig, ledsen och har så ont. Hon vill åka hem nu. Hennes liv är ju ändå förstört. Jag ska försöka fixa det, och trösta henne. Förklara att livet inte alls är slut, bara jobbigt en tid ännu. Sa jag att jag håller på att bli galen?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
22 kommentarer:
Men, vad skall man säga? Förstår att ni har det jobbigt nu. Ni behöver all styrka och energi att smälta in detta. Vilken fin mamma din dotter ändå har, om det är en tröst för henne att veta. Lider med er samtidigt finns ju hoppet kvar, saker och ting förändras snabbt numera och snart kanske man kan genomföra en operation? Många varma, stärkande kramar och hälsningar!
NEJ!!! Varför då??!!
Ännu en dröm som grusats...
En mening med det? Kan vara svår att finna, jag vet, men kanske en dag.
Styrkekramar till er båda!
Hoppet...Fru Venus...förlora inte hoppet. Det kommer att bli bra. Jag lovar, ibland tar det bara lite längre tid än man tänkt sig och är lite krångligare.
Kram.
Kära rara du, så tungt ni har det nu. Alla varma tankar till er.
Men neeej! Blir så otroligt ledsen för er skull! Den här vägen funkade inte. Men nästa gör det! Behåll hoppet och styrkan och tron! Skickar massor av varma styrkekramar till er båda.
Vad ledsen jag blir när jag läser dina rader. Stora, stora styrkekramar!
Snälla Fru Venus, allt det du går igenom nu har jag också gått igenom. Jag är förälder till ett hjärtbarn med allt vad det innebär. Han och vi har haft många tuffa stunder. Vill inte brodera ut det här på bloggen, men det finns ett ljus i tunneln, jag lovar.
Vill du veta mera så har du min mailadress, det är bara att skriva.
Många ärliga kramar
Men ...
Varm kram till dig och L.
:( :( nNeeej :(
Säger som övriga, behåll hoppet, ge inte upp, nästa gång går det!
Stor kram till er!
Så otroligt jobbigt! Trösta flickan och dig själv. Och förlita dig på att det går att operera senare. Skickar positiv energi via kommentaren - bzzzzzz- kände du?....
Hulda
Skickar en massa hopp och energi. Det går bättre nästa gång!
Stackars liten. Jag tänker på er.
Så tråkigt! Ja, vad hittar man för positivt med att hålet är kvar? Bara mammor kan hitta på fyndiga motiveringar och svar i sådana här situationer.
WHAT??? Kan dom göra nåt senare i hennes liv då? Du får försöka intala henne att livet kan bli bra ändå, att lyckan kommer fast lite senare. Fast jag förstår ju verkligen eran vånda ni har haft och kommer att ha. En stor besvikelse kan jag tänka mig...
Krama flickastackaren från mig!
....å,nej, attans så träligt det kan vara livet ibland.....men jag hoppas vid Gud att det går att laga på ett annat sätt...stackars lilla flicka och stackars hennes mamma och syster och allihopa.
Och usch när ni hade arbetat upp er så inför detta och vilken pärs det måste ha varit och är.....antiklimax....
Kramar en masse!
Många ärliga tankar till Guldlock och dig! Skickar måååååånga kramar till er båda!
Nej, det är inte sant! Kommer de aldrig kunna fixa det? Men det måste de ju, dagens sjukvård ska väl klara sånt? Usch vad ledsen jag blir... Stora kramar!
Men åh... nej. Vilket "bakslag". Men jag hoppas det finns en bra anledning som gör att det blir bra i slutändan. Ha tålamod... Största kramen kommer här!
Gud vad tråkigt, att det inte gick att fixa till i denna operation. Men som sagt, håll modet uppe och försök ha tålamod, svårt jag vet men det enda du kan göra.
Stackars lillan, som hoppats så, men livet är ju inte förstört ändå, bara ett bakslag.
Kramar i massor till dig och de dina.
Ja, jag förstår att du känner att du börjar bli galen, som du säger. Vilken pärs ni har gått igenom! Det finns inget värre än att se sitt barn lida och man inte kan göra något för att fixa det genast. Måste hon vänta länge innan en operation kan göras? Många energikramar härifrån också!
Saker och ting har en förmåga att ordna sig tillslut. Det gör säkert det här också.
Många varma kramar!
Den där minuten när man tvingas lämna operationssalen, lämna över ansvaret till sterilklädda människor utan namn o ansikte, det är plågsamt hemskt. Det gör förbannat ont i hela kroppen, en så starkt känsla att den är svår att jämföra med något annat. Nu får ni vila upp er o vara rädda om varandra....o njuta.
Skicka en kommentar