...är det bara jag som tycker att det är ett onödigt och kostsamt spektakel med flådiga begravningar?
Vi pratade om det, bästa bästisen S och jag. Förstå mig rätt, visst ska man sörja och få vara ledsen, visa sin aktning och allt vad det nu heter, men måste det vara i en ekkista med insidan draperad av ett svindyrt sidentyg från Thailand? När jag slår fast mina grön-brun grumliga så vill jag bli kremerad. Vi har tyvärr inte den "tjänsten" på Åland utan vi får åka färja över till Kapellskär (som om vi inte skulle åkt tillräckligt med färja medan vi levde) och sen till Uppsala för att bli aska. Och så hem igen. Det blir två ransoner på en dag för den chauffören.
Jag har informerat min familj om att mig kan dom lägga i en stadig (*harkel* mycket stadig) kartong. Skarva ett tiotal bananlådor går bra. Inte en jävla cent behöver de lägga på en fin kista. Helt onödigt då jag efter min sista tax-free resa blir en burk med aska. Då är vi inne på burken. Absolut ingen urna, nej, en röd, glad burk med tätt lock. Gärna nån som de kan diska upp sen och använda till nåt vettigt. Kakor exempelvis. Eller chokladpraliner. Förresten kan jag välja burk själv, innan det bär av.
Sen ska dom sätta sig i en båt, köra ut till havs en bit och strö askan där, som det heter så vackert. Kasta i ett par rosor, jag gillar dom gul-orange bäst. Hem och diska burken, använda pengarna som skulle gått till kista, kransar, dödsannons, svarta kläder och begravningskaffe till att åka till Grekland. Lägga sig i en solsäng vid havet med en färgglad drink i handen och säga: "Det här skulle hon ha gillat!". Klart mycket trevligare för dom som blir kvar. Och mig.
27 kommentarer:
Är vi tvillingsystrar?
Oslo: Jess, åff kåårs! ;-D
Jag kunde inte sagt (skrivit) det bättre själv!
/Småländskan
Absolut! Håller med dig! Ja, bortsett från att strös ut i havet, där vill jag att askan släpps från en hög höjd i stormigt väder! Halleluja!
Hulda
Happ ! banalåda is tha thing ! ;)
Bananlådor eller en pappsäck går bra för mig. Jag vill inte strös i havet. Det känns så stort mörkt och kallt. Jag vill hellre ligga under en fin sten på stranden.
Lustigt - tänkte precis på det där i går! Och vi tycker precis likadant. Klok du, människa!
Bra när någon annan finner bra ord för det man känner själv :)
Nej, även jag ska ha budgetbegravning. Inga blommor, möjligen handplockade efter säsong, pappkista med kyrkans bårtäcke. Efteråt ska min familj dricka champagne, lyssna på musik o bli salongsberusade. Men jag ska inte strös, vill vila med mina båda barn som har sten.
Helt rätt tänkt, precis i min mening!
Fast här har vi begravning med kista, och sen kremeras man. Iaf gjorde vi så med brorsan... Då hade ju banankartonger sett lite tråkigt ut! ;)
Men jag håller med i det stora hela.
Kram
Vi kan dela bananlåda! Vad trevligt!
Jag håller med dig! Sen kan ngn ta med en mp3-spelare med högtalare och spela en vacker trudelutt medan man sprids för vinden.
Jag har i de vita kuvertet angett exakt hur och var min aska skall spridas och det är över vatten där jag seglat så oerhört mycket. Har även avsat ett antal pengar för mina kompisar att ha en helkväll inkl bastu på vår klubbholme..
Mässkalle
Jag håller med. Och jag praktiserade det när min pappa dog. Enklast möjliga kista, i kyrkan fanns ett jättevacker bårtäcke i blått och silver. Syrran och jag hämtade papplådan med aska på krematoriet, spände fast "pappa" med säkerhetsbältet i baksätet och körde själva till den kyrkogård där hans aska skulle till minneslunden. För övrigt fixade jag allt runt själva begravningen själv, all pappersexcersis och annat. Inte svepning och transport dock. Och det kändes väldigt bra, både att göra det och att vi fortsatte i pappas anda, att inte göra det onödigt dyrt.
Oavsett om man nu vill ha det där siden tyget eller banankartongen är det faktiskt en jätteviktig sak att prata med sina närmaste om. Det är tyvärr svårt för många tror jag.
Någon flådig kista struntar jag också i. Och nog får man allra helst strössla ut mig över Siljan. Däremot har iaf jag alltid känt att själva begravningscermonin har varit viktig för mig när mina kära gått bort. Så en sån vill jag ha. Med mycket musik. Och sprit! :)
Jag har, trots unga år, host host, hunnit begrava många nära och kära och kan bara konstatera att du har helt rätt MEN vad jag lärt mig är vikten av att säkerställa så allt är i ordning innan. Ingen annan ska behöva ta de jobbiga besluten eller fundera över vad jag ville.
Och här kommer jag och är besvärlig..igen.
Begravningen är inte till för den som är död. Begravningen är till för de som lever. Som vill ta farväl, ha vackra minnen och kanske en plats att besöka. Sitta och låtsas att den döda hör. Ibland kan det gör mindre ont i hjärtat då.
Min mamma är precis som du, inte en extra spänn ska spenderas. Jag nickar och håller med..men den dagen hon dör, då jävlar tänker jag slå på stort. Bara för att jävlas och för att jag behöver en grav att gå till :D
Håller med..behövs ingen flådig grav, eller begravning..Sörjer gör man ändå, anhöriga alltså, inuti. Bara jobbigt att ha dåligt samvete för en grav som ska skötas jämt. Bra tänkt Fru Venus.//Karina
Jag håller med! När vi begravde pappa hade han budgetkista med kapellets bårtäcke.
Det ALLRA viktigaste är att det faktiskt blir som den döda ville ha det! Jag skulle bli vansinnig om de gjorde en stor baluns av min begravning! Bara familjen, inget kostsamt krusidull, blommor och onödigheter! Sprid mig på Österlen!
Och jag bjuder på en liten utmaning ! Jo då, du hinner :D
Jag har vid flera tillfällen berört detta fenomen. Jag håller med helt och fullt men själv tänkte jag ligga på komposten. (Tror du att det blir mycket lukt innan kråkorna gjort sitt?)
Det finns en mycket bra sida på nätet ingenbegravning.se Gissa om den tilltalar mig :)
Håller med till hundra. Fast jag vill nog involvera mina tonåringar, jag hoppas verkligen jag överlever dem! När en kompis till mig dog hade han planerat sin begravning i minsta detalj. Och hela begravningen avslutades med en hejdundrande fest, med fyrverkeri och kareoki. Och en liten eldsvåda så brandkåren kom, det var inte planerat dock.
Absolut tänkvärt!
Oj vad många håller med! Tänk, det gör jag också! Jag har lite närmare till Uppsala, men tänk att vi kommer att brännas på samma ställe. Och så kommer vi, om allt går som jag vill, hamna i samma pöl också kanske bara några mil ifrån varann. Den du! :D
Jag vill inte ha någon grav. Jag vill strös för vinden ute på havet och jag vill inte att Maken ska känna tvång att sköta en grav.
Han känner likadant.
Det är otroligt dyrt bara för att ha en begravning. När mamma dog så ville hon kremeras men vi var tvungna att köpa en kista också, som hon kremerades i. Sen en urna för askan. Vi hade en fin urnbegravning, där urnan stod i kyrkan på ett pelarbord med mammas stickade duk på.
Jättefint.
SJälv vill jag inte ha något i kyrkan alls. Ingen minnesstund heller. Det är bara jobbigt och har aldrig för mig varit någon ljus stund.
Du är lika klockren som alltid. Helt sjukt dyrt att få komma i jorden. I vissa städer har jag hört att det finns "billiga" vita kistor i just kartong ,för de som ändå ska kremeras. Varför kan inte alla platser ha det så. Först betala dyrt för något som ändå ska eldas upp.
Skicka en kommentar