onsdag 24 november 2010

Here we go again!

Mannen ringde och undrade om jag ville komma med ut på lunch på stora, fina hotellet? Tittade ut, fortfarande kalla stormvindar och snön vräkte ner. Bilen syntes inte under snön fast jag just varit och handlat. Men, magen kurrade. Magen vann och är glad, men ansiktet, den så kallade frisyren, händerna och byxbenen nere vid kängorna är skitsura. Ett plus är ju den pannbiffs smakande pussen från mannen som jag fick till efterrätt. Ut till bilen igen, försöker att inte halka omkull, parerar is på marken och snö i luften. Knak så släpper arselbedövningen! 98 dagar höll den, ganska exakt så som det var beräknat, + - nån vecka, men ändå så oförberedd. Värken from hell är tillbaka, trappgåendet ett stort negativt äventyr och vissa gymnastiska övningar är numera framtidsdrömmar.Den 8 december, då är det dags igen. Om 12 dagar. Aj. Skit. Ont.

5 kommentarer:

Nica sa...

Men näää... stackare. Usch vad jag tycker synd om dig! *kramar om försiktigt*

Tant Grön sa...

Stackare! Tröstät dig igenom dessa 12 dagar och häll i dig vin.

Fru Gårman sa...

Oj, vad jobbigt! Men vad är denna arselbedövning? Kram!

Anonym sa...

Nä men det var väl fan! Synd. Men måste du vara så aktiv i ALLA gymnastiska övningar? Du kan väl typ "bara ligga med..."
Nä jag tycker verkligen synd om dig. Tur att du fick lunch innan i alla fall.
Kram!
/Singelmamman

Unknown sa...

Men vad är det för skit du har där bak?? Åså synd på gymnastiken ;-)
Nej, skämt åsido...förstår att du har det jättejobbigt...men i varje fall har du en skitgo´ karl som överraskar dig med lunch och puss på hotellet.
Men håll dig inne nu resten av tiden fram till våren...det verkar vara farligt där borta på öa.
kram