Fredagsvägning med vissa..........komplikationer.

Vädrets makter har rasat inatt så det var ju inte med nån större förvåning som vi upptäckte att Zorra inte slapp ut genom kattluckan i morse, eller att ytterdörren inte gick att öppna. Vi har ett riktigt j...a draghörn när det är "fel" vindar. När jag sent omsider kom iväg var inte föret på vägarna mycket bättre, rent katasrofalt just innan jag var framme på jobb. Hade en väglus framför mig som inte fattat att bra fart genom snövallarna är det enda som hjälper, inte "oj-nu-blev-jag-rädd-måste-trampa-på-bromsen" varianten. Jag måste ju tvärnita, och där stod vi. Hade jag en snöspade i bilen? Nope. Varförskullejaghadetliksom. Men.

Jag hade min våg med mig till jobbet just idag. Min lilla vita, platta (förhatliga) våg. Eftersom jag jobbade lite längre dag idag så passade inte vårt fredagsvägande in i schemat för arbetskompisen och mig, så jag tog den med mig till jobbet (efter att ha tjuvvägt mig hemma innan jag klädde på mig) för att vi skulle väga oss där. Och tur var väl det, för det var det enda jag hade att skotta med! Det tog lite tid, men det gick bra och förhoppningsvis brände jag en och annan kalori.

Väl på jobbet skulle vi väga oss, vilket passade bra då jag måste klä av mig gummibands-jeansen för att hänga dom i torkskåpet. Jag vägde nio kilo mer än hemma. Jomentjenamittbena! Vi bestämde att eländet skulle få tina upp lite innan nästa anfall. Provade på nytt efter en stund. Kompisen går ner, lite i taget, men med en stadig kurva. Duktiga henne :-)

Jag? Hur det gick för mig? Minskat ynka 0,2 kilo...