Ska jag ge upp?

Leva med övervikten och strunta i hur jag ser ut? Ulrika Gabriel som coachar mig är så duktig, säger så vettiga saker och skriver ännu klokare. Jag läser hennes papper och nickar och hummar jakande, ja men visst är det så! Men... Det är konstigt, den där varma koppen te och en skiva finskt, surt rågbröd med skinka och ost på kvällarna, det är det som får mig att må bra, känna mig trygg. En trygg, varm och bekant känsla i magen. Nu är jag vilsen. Ge upp?

Det finns en engelsk film från 1997, "The full monthy", på svenska, "Allt eller inget", och det är nog min absoluta favoritfilm! Har ni inte sett den, gör det! I den filmen finns en scen med en överviktig engelsman som måste banta för att platsa i gänget med män som ska strippa och tjäna pengar. Han har blivit tipsad om att linda in sig i plastfolie, för då går han ner i vikt! Han går in i ett trädgårdsskjul och virar lager efterlager med plastfolie runt sin ölmage, sätter sig på en bänk och äter en chokladstång(!), medan han väntar och plasten "verkar"! Scenen är vansinnigt rolig :-)) men det är också så jag känner det, jag tänker rätt, jag vill göra rätt, och ändå blir någonting längs med vägen fel. Samma jävla visa alla år i början på året.