Hon kom.
Hon kom ut genom dörren där på Arlanda, med sina guldiga lockar, ljusare än vanligt, gungandes på ryggen. Leendet var stort och varmt, kramen hård och ögonen fulla av skratt. Läderjackan var ny, ett fynd sa hon, liksom den nya väskan. Trots all "skitmat" som hon sa, har hon blivit mindre, de fick inte så mycket av den varan. Nu vill hon ha frukt och grönsaker när hon kommer hem. Hon pratar, pratar i ett och har tusen saker att berätta. Vi lyssnar, nickar och håller med. Det spelar ingen roll vad hon säger, hon är hemma, välbehållen, och mitt mammahjärta bultar i normal takt igen. Älskade, älskade guldlock, välkommen hem!
17 kommentarer:
♥
Underbart att få rå om de små liven! Krama henne från mig.
Så varmt och tårögdt!!!
Snörvel-kram ♥
Vackert och gott att höra att allt har gått bra.
Kram
HÄRLIGT!!!
Mammahjärtan gillar sån läsning...
Kram!
Så fint! En liten knut i magen när jag tänker mig in i din sits, hur jag om kanske 8 år möter upp min guldlock. Kan man inte binda fast dem?
Kram
Å så skönt!
Nattkram
Underbart!!! Jag förstår dig precis!
Kramar
Så vacker och stark är den kärleken!
Vad härligt att läsa!
Vad härligt, nu är hon där hon ska vara...hemma.
Gott att ha henne hemma igen.
Kram.
Härligt!
Underbart!
Kramar till er alla.
Så skönt när de kommer hem var de än har varit...
Åh vad härligt!
Hon ser kanske mindre ut men inombords har hon med all säkerhet vuxit en hel del. Kram ifrån mig. :)
Skicka en kommentar