torsdag 17 november 2011

Platt fall.

Tänk vad en hyfsat bra men förkyld kväll kan falla platt till marken när man får ett frågande mail från yngstas klassföreståndare som undrar om försovningen fram till kl. 12.00 idag berodde på något speciellt?

Är det okey att se fram emot fundera på hur det är att bo och leva utan tonåringar hemma?

12 kommentarer:

Renée sa...

Nä sådana mejl vill man helst vara utan... Hoppas hon kan förklara sig utan att vricka tungan, hehe! KRAM!

Osloskånskan sa...

Inte så många år kvar....

Ezter sa...

Ojdå! Det var rätt länge att försova sig! Men det är ganska tråkigt att inte ha hemmaboende längre...

Ulrika sa...

Jag njuter av barnfria dagar. Inte för att jag haft några men jag njuter av lugnet ändå.
Njuta av lugn är jag bra på. Nästan det jag är bäst på av allt jag är bra på.

Fröken Hulda sa...

Det ÄR okej. Jag har slutat skämmas för att jag njuter av att bara ha mig själv att ta hänsyn till. Hon ÄR ju vuxen och då SKA man inte bo hemma

Gafflan sa...

Hoppsan! Det var ingen dålig försovning.
Kram

Shamrock sa...

Det är helt ok - jag drömmer om det varje vecka (även om jag har en liten ambivalent inställning till det)

Sus sa...

Jag kan berätta hur det är.

Lugnt och skönt.

Och alldeles fruktansvärt hemskt.

Petra sa...

Jag kan tänka mig att den tanken kommer slå mig många gånger i framtiden.
Kram

Pillargontanten sa...

Ja, det är okey!
Och du, det är ganska skönt faktiskt!

Malde sa...

Absolut! Jag tror att våra kära Tonåringar håller på som de gör för att det ska bli lättare för oss föräldrar när de flyttar hemifrån ;-)

Singelmamman sa...

I know precis vad du menar. Jo, jag har ju förmånen? att vara utan tonåringar två veckor och sen ha dem två veckor. Och första dagen är hemsk, andra dagen också, tredje dagen jobbar jag kanske lite mer, fjärde dagen en AW. Femte dagen, vad sa du att du undrade över? Tonåringar? Känner jag inte till några.