Tänk vad en hyfsat bra men förkyld kväll kan falla platt till marken när man får ett frågande mail från yngstas klassföreståndare som undrar om försovningen fram till kl. 12.00 idag berodde på något speciellt?
Är det okey att
se fram emot fundera på hur det är att bo och leva utan tonåringar hemma?
12 kommentarer:
Nä sådana mejl vill man helst vara utan... Hoppas hon kan förklara sig utan att vricka tungan, hehe! KRAM!
Inte så många år kvar....
Ojdå! Det var rätt länge att försova sig! Men det är ganska tråkigt att inte ha hemmaboende längre...
Jag njuter av barnfria dagar. Inte för att jag haft några men jag njuter av lugnet ändå.
Njuta av lugn är jag bra på. Nästan det jag är bäst på av allt jag är bra på.
Det ÄR okej. Jag har slutat skämmas för att jag njuter av att bara ha mig själv att ta hänsyn till. Hon ÄR ju vuxen och då SKA man inte bo hemma
Hoppsan! Det var ingen dålig försovning.
Kram
Det är helt ok - jag drömmer om det varje vecka (även om jag har en liten ambivalent inställning till det)
Jag kan berätta hur det är.
Lugnt och skönt.
Och alldeles fruktansvärt hemskt.
Jag kan tänka mig att den tanken kommer slå mig många gånger i framtiden.
Kram
Ja, det är okey!
Och du, det är ganska skönt faktiskt!
Absolut! Jag tror att våra kära Tonåringar håller på som de gör för att det ska bli lättare för oss föräldrar när de flyttar hemifrån ;-)
I know precis vad du menar. Jo, jag har ju förmånen? att vara utan tonåringar två veckor och sen ha dem två veckor. Och första dagen är hemsk, andra dagen också, tredje dagen jobbar jag kanske lite mer, fjärde dagen en AW. Femte dagen, vad sa du att du undrade över? Tonåringar? Känner jag inte till några.
Skicka en kommentar