Är det inte vädret (svinkallt) så är det hälsan (går inte att andas normalt) eller pengar (NÄR ÄR DET DEN FEMTONDE??) eller ungar (när blir dom flyttahemifrånvuxna?) eller djur (ge fan i blommorna!!) eller taskigt med tid!
Just idag bestämde jag mig för att muntra upp mig med att köpa ett gammalt bokskåp med glasdörrar för 20 € och ta en dusch med Mannen. Medan han skrubbade min rygg skrubbade jag dörrarna till duschkabinen. Vattnet var varmt och skönt, ryggen har äntligen ömsat skinn igen, Mannen körde hela programmet med mammografi, armbågsmassage, hälfilning och fläskkläm. Nu känns det lite bättre.
Nu ska jag inta sängen, är konstigt trött och hungrig. Kan ha ett samband. Nu undrar jag bara, vad gör ni när ni är deppiga och behöver komma upp till ytan igen?
15 kommentarer:
Jag har mina perioder när jag hamnar i den där j-a gropen om och om igen.
Då hjälper långa promenader eller jogging (tror du jag gör det för att det är KUL?). Sen skriver jag ett par gnällmails till bästa vännerna, pratar och gråter en skvätt med bästa vännen. Lägger mig under täcket en stund och tycker synd om mig. Äter onyttigt. Köper något jag inte behöver.
Efter ett par dagar brukar det bli bättre.
Känner någon som brukar tjata om positivt tänkande - men jag minns inte vem det var.... ;-)
Kram på dig! ♥
Jag går till skogen, tittar på träd, plockar svamp, luktar på mossa....
Eller pillar på pillargoner :)
För tillfället vandrar jag i mörker med dääämååånerna och där får jag vara en stund men efter den där "stunden" brukar jag kravla mig upp självmant för det är så jädrans jobbigt att älta så jag tänker "äh skit samma" och så visslar jag och tittar framåt istället.
Önskar jag hade ett vettigt och handfast tips men jag har inte det.
Du får massa kramar i stället. :D
Du har ju det bästa receptet. Vart kan man köpa en sån?
Jag tröstäter eller dricker vin eller skäller ut nån eller funderar på att byta jobb eller flytta och sedan blir jag så trött på mig själv så jag funderar på att gå i terapi och den tanken känns så jobbig att genomföra så då mår jag lite bättre bara av ren lathet.
Lite som en blandning av alla ovan! Men det är tråkigt att deppa, så jag försöker stå emot det svarta hålet, klamrar mig fast vid kanten så jag har näsan över ytan. Oftast. Men misslyckas ibland!
Jag gör nog lite som Gafflan och Tant Grön, och lägger till en himla massa träning. Men ofta ligger jag så långt ner i gropen att jag knappt kan ta mig upp. Och tyvärr blir det värre för varje år verkar det som. Jag är väldigt dålig på att prata med andra om det.
Jag ser till att Maken fixar te, och så får han krama mig! Pussa också. Stickning och virkning funkar också ganska bra. Chokladpraliner och en god rom. Pilla med blommorna/växterna ute och/eller inne, beroende på årstid och väder.
Är jag däremot föbannad är det bra om det inte är vinter. Klipper häck (manuellt) så bra då! Men jädrans så ont i kroppen jag får då ;-)
Sjååklaaa.....annars typ mississ Gafflan.
Dricker skumpa, kramar barn, älskar mina nära och kära och sen kommer jag upp till ytan! Kram hjärtat.
Pengar den femtonde????? Får vänta, får vänta.....
Stanna i sängen med film och choklad är mitt bästa tips:)
Jag väntar bara ut känslan. Choklad är alltid tröstande och kramar förstås.
Lägger mig under täcket och väntar till en bättre dag.
Upp till ytan ja. Själv äter jag medicin för att hålla näsan ovanför. Sjunker ändå ner då och då, och krälar i bottenslammet. Ofta i samband med den där (j***a) månatliga skiten....
Att ta sig ut är nog det som hjälper mig mest, oavsett om det är att promenera ensam, gå på stan eller träffa en kompis. Meditation är också enormt läkande.
Stor kram!
Skicka en kommentar