Bok 1 - kap 4/2

”Ta fram måttbandet nu så hämtar jag papper och penna”, säger Lena. ”Nu ska vi få fart på det här och se till att du kommer igång ordentligt.”

Med gårdagens mått i färskt minne går jag med tunga steg för att hämta måttbandet. Det kan ju knappast bli värre, jag vet ju redan måtten.
”Okej”, säger Lena med pennan mellan tänderna. ”Upp med armarna så mäter vi midjan först.”
Lena är en sann vän. Inte ens med skelande ögon kan man hitta en midja på mig, men hon är snäll och undviker att säga mage.

”Midjan mäter etthundranitton centimeter” säger Lena och skriver ner det på pappret.
 Va! Det kan inte stämma! Igår var det etthundrasjutton.
”Vänta Lena”, säger jag. ”Mät på nytt!” Lena mäter på nytt.
”Etthundranitton”, säger Lena och missförstår min förvånade min. ”Oroa dig inte. Det har snart minskat med minst tio centimeter. Det går fortast i början, och sen försvinner resten av bara farten.”

Sju deciliter glass och några rader choklad har blivit två centimeter mage under natten! Herregud... Lena drar måttbandet runt rumpan och jag försöker frenetiskt komma på ett sätt att lyfta på magen så att den inte kommer med i rumpmåttet. Jag lyfter armarna över huvudet så långt det bara går och spänner skinkorna.

”Etthundraelva centimeter”, säger Lena och antecknar även det. Jag ler inombords, för det är en centimeter mindre än igår. Gud hör bön."