I vanliga fall sitter fjortonåringen och trycker i sitt rum med sin dator, bok eller vänner. Man hör och ser till henne endast vid mattider. Vårt sällskap brukar inte vara så eftertraktat.
Idag på förmiddagen ringde min telefon. "När kommer du hem? Det är ensamt här och jag har typiskt nog varit vaken sen klockan åtta! Kommer ni snart?" Hoppsan hoppsan! Det värmde ett modershjärta.
Sagt och gjort. Vi packade ihop våra grejer och kissor och åkte iväg hem. Väl hemma kokade min lilla ängel te åt mig och vi satte oss i soffan för att slötitta på TV medan tvättmaskinen brummade. Dom timmarna kommer jag att leva på länge. Lilla blåöga (med svart hår just nu....)...
Marie, välkommen som följare :-)
8 kommentarer:
Jo sånt värmer! De saknar en allt när man inte är där:)
Här kommer hon som ska vara tyst som en mus. Men jag säger så här: Man saknar inte kon förren båset är tomt(svenskt ordspråk)
Puss och kram på dig kära frun.
Vink vink.
PS: kom hit och titta på min utsikt! Du/ni är ALLTID välkommen.
Sug åt dig! Det är de små stunderna som gör det :)
Det finns där, ser du, det finns där, överge blåöga lite och det kommer fram! KRam
Det är bra att längta lite. :-) Vad ska du göra imorgon?
Underbart!
De är härliga!
Vad härligt:)
Det är de stunderna som värmer när allt annat är skit :-)
Skicka en kommentar