fredag 6 juli 2012

Underbart umgänge blev saknad som blev arbete

Hon och barnen har åkt hem nu.
Tråkigt, även om jag förstår henne och barnen. Maken och pappa var ju kvar hemma.

Men vad trevligt vi haft! Strålande sol, blått hav, värme och vänskap. Mycket skratt, en del allvar, många funderingar och tankar. Böcker, film, vin, barn, bad, och solbrända kroppar ;-) Så härligt med en människa som är på samma våglängd. Som med blickar och leenden förstår vad jag menar. Som med en smekning på ryggen visar att hon förstår när jag blir ledsen eller orolig. Gud vad jag kommer att sakna henne!

Men inte ikväll, faktiskt tur att hon hade åkt hem, för jösses vad hon hade tjatat! I all välmening förstås, men i alla fall. Ikväll har jag burit och kånkat, lyft och hållit i, plockat trappan full med sten och släpat på krukor och vatten. Men nu är trappan så pass färdig att svärisarna kan komma upp på altanen när vi är bortresta.

Nu natt, den blev lite kort även förra natten. Tror jag somnade i soffan.

3 kommentarer:

Mammahäxan sa...

Jag tar tillbaka det jag sagt. Jag kommer tycka synd om dig även när andra armen lägger av. Men din värk, den gillar jag inte! Men jag tycker om dig.

h sa...

Om inte tjat får dig att ta det lugnt med armarna, vad funkar då?

Åsa Hellberg sa...

Man får ju bestämma själv när man är vuxen, eller hur?:)