Trots soliga och fina dagar har vintern oss i ett järngrepp, - 10 alla nätter. Trots det vill jag inte lämna stugan och åka till stan. Det vill inte Zorra heller, och så fort hon såg första väskan plockas fram försvann hon som en oljad blixt. Nu sitter jag och väntar på att hungern ska vinna och hon dyker upp här runt knuten. Under tiden tittar jag på Venusberget och minns att förra året den här tiden var det öppet vatten och jag hade tagit årets första simtur. Händer inte i dag kan jag tala om.
Venusberget i vårvinterskrud
Ishav så långt ögat når...
3 kommentarer:
Nä nu vill vi inte ha den här ishavskylan längre! Vi har fortfarande snö kvar också. Den måste snart bort!
nordbor är vad vi är och den där globala uppvärmningen verkar vara en ny istid
VI VILL HA VÅR NU!!!!
Skicka en kommentar