Inte på grund av att jag tänker för mycket, nej, utan för att jag fick mig en tjotablängare rätt upp på skallen på jobbet igår kväll. Jag visste att det kunde ingå i mitt jobb men det gör ont lika förbannat.
Idag ser jag fram emot kvällen. Torsdagsmiddag med vin tillsammans med Mannen och vår skåning. Nu kan jag inte hoppas på att det blir en ny tradition eftersom mitt arbetsschema är lika roligt och har lika mycket framförhållning som Nordkoreas arresteringar.
Nu, fixa lunchlåda och sedan promenixa på jobb.
Ibland saknar jag min bil.
2 kommentarer:
Promenixer är bra :)
hjälmtvång på jobbet kanske är nästa grej. Jag är irriterad på att dina nyheter inte ploppar upp i min lista längre
Skicka en kommentar