Med fickorna fulla av solrosfrön stegade vi in i hönshuset, och döm om min lyckliga förvåning när de genast kände igen min röst och kom till mötes :-)
Speciellt Häkkinen var glad att se mig. Han berättade att de andra tupparna som bor där permanent blivit lite snällare men att han inte har ett kackel att säga till om. Han har inte heller fått dra över nån av de nya "unghönorna" utan måste hålla sig till de två ruggugglor han hade med sig (läs: Knas-Lippe och Koola-Viola).
Knaster tror att hon är på en semesterresa till sydligare breddgrader. Hon sitter mest under värmelampan som husets kycklingar lämnat för länge sedan.
Jösses vad jag saknar dom.
2 kommentarer:
Snart är det vår igen...
Så bra att du kan hälsa på dom och riktigt roligt att dom känner igen dig!
Kram
Skicka en kommentar