söndag 14 juni 2015

Linus på linjen

Minns ni honom?

Lite så var det igår.

Sorg över att en 17-åring blivit mördad i sin hemby. Så onödigt och fruktansvärt för hennes familj. Kan inte ens föreställa mig vad hennes föräldrar genomgår nu.

Glädje över ett otroligt glatt och kärleksfullt prinsbröllop. Glädjetårar letade sig fram ibland även hos blödiga mig.

Sorg över att nu är alla myror och elefanter i himlen. Magnus har lämnat jordelivet och vi är många skratt fattigare.

Ibland önskar jag att livet vore mer som själva linjen, enkelt, jämnt och rakt. Inte så mycket gubbar och gropar upp och ner.

Nu ut i ösregnet och hämta hem småtippor.

3 kommentarer:

Malde sa...

En av de första gångerna Mamma och Pappa var barnvakter åt Fredrik försökte Mamma ge honom en flaska välling. Det gick inte, han bara spottade ut nappen. Ända tills Linus på linjen började på TV'n. Då sög han in nappen och slurpade i sig vällingen som om han inte fått något i magen på flera dagar :-)

Kram <3

Ezter sa...

Klart man minns Linus på linjen.
Lördagen var verkligen en tudelad dag :(

Ölandsvindar sa...

Men hallå! Glädje och sorg det är ju det som är livet. Och glädjen blir så mycket mer uppskattad om den blandas med sorg ibland. Ingen rak linje för mig, tack. Men visst borde en 17-årig flicka kunna åka hem från sitt arbete utan att bli mördad och kanske gå igenom en rad hemskheter före det. Man fattar inte varför det över huvud taget ska kunna hända.
Kram /Kerstin