söndag 18 december 2011

Varför ska det vara så svårt?

Jag är inte så aktiv här. Jag är tyvärr inte så aktiv hos er heller. Funderar en massa. Funderar, tjurar, tänker och suckar. Varför ska det vara så svårt?

Jag vill bara att vi i min familj ska vara friska och krya, orka med ett vardagsliv som borde vara rimligt i var och ens ålder. Jag vill att skolan ska gå bra, kräver inga blivande primusar och professorer av mina bra, bara att de klarar sig senare i livet och mår bra av det de gör.

Jag kan helt klart leva med förkylningar och annat elände, men slippa svåra och i princip obotbara sjukdomar som resulterar i runt trettio läkarbesök per år. Tröttsamt och dyrt.

Ett heltidsjobb som man vet att man har fram till pensionsåldern - om man vill - skulle peta bort en hel del oro. Att leva för tre månader i taget är ingen höjdare. Det är inte så bra för räkningshögen heller.

Vänner, som bryr sig, på lite närmare håll vore också roligt. Att få vara med på roliga saker utan att själv behöva ordna allt.

Fru Gårman  sa i fredags; "Fan vilket liv du har och i vilken fart! Och då är bara en femtedel med på bloggen!". Jag kan hålla med, men jag har inte bett om det, försöker bara hänga med och göra det bästa av det.

Tänk att få vakna i sitt eget hem utan ont i magen på morgonen, åka till ett jobb som man vet är ens eget, komma hem och sätta sig en stund. Laga middag och äta med familjen, ta en promenad och sen sätta sig i soffan för att titta på TV eller läsa en bok. Gå och lägga sig på kvällen och känna att man har ett enkelt men bra liv, är det för mycket begärt?

24 kommentarer:

Åsa Hellberg sa...

Nej, det är inte för mycket begärt.

Ezter sa...

Nej, det tycker jag inte det är!

Petra sa...

Absolut inte alls för mycket begärt.

Vero sa...

Styrkekram

Tant Grön sa...

Fy faen lilla hjärtat, du har inte några ohemula krav direkt. Önskar jag kunde skicka dig hälsa, pengar o ett skoj jobb men det får bli en ynka kram i stället.

Knasterfaster sa...

Lilla söta vän! Det kommer att bli bra. Så småningom kommer det att ordna sig. Håll ut, häng med och släpp inte taget.

Ting sa...

Jag önskar mig det i julklapp.
Att du får ett fortsatt lugnt, tryggt och skönt liv.
I harmoni.

AprilSus sa...

Nej, det är verkligen inte för mycket begärt. Det borde vara en mänsklig rättighet, men det är det tyvärr inte för många.

Hoppas det vänder och att du snart kan se ljusare på livet. Ge inte upp!

Styke kramisar!

Anonym sa...

Det skulle kunna vara jag som skrev en hel del av det där.
Hur fanken ska man bete sig?

Hoppas du får en fin jul!

Kram, Kia

Chrissan sa...

Neej du, det är inte för mkt begärt. Och nu sitter jag här och skäms för att jag gnäller över jobbet, som är helt mitt eget och som ger mig en hyggligt bra inkomst.

Kram och önskar att 2012 blir ditt år!

desperat hemmafru sa...

Och här går jag runt och beklagar mig över mitt "lyxliv". Ofrivillig hemmafru - ja. Men inte arbetslös (ännu så länge) och med en man som drar in pengar till alla räkningar och mer där till. Åh vad jag önskar att du (och din familj förstås) får ett riktigt bra 2012!

Gafflan sa...

Inte för mycket begärt alls! Jag förstår inte och önskar av hela mitt hjärta och min själ att du får lugn, ro och inte ont i magen.
Stor kram.

Shamrock sa...

Låter som ganska normala önskemål. Apropå sjukdomar så har jag hört att man inte får mer än man klarar av - men jag tycker inte att det stämmer...

LillaTuss sa...

En högst rimlig önskan... att bara få ha ett vanligt liv. Skickar en kram

Singelmamman sa...

En alldeles högst normal önskan. Verkligen! Att ha en grundtrygghet i form av ett jobb och lagom med sjukdomar som inte är bestående. Att ha vänner nära. Jag hoppas på ett bättre 2012 och skickar kramar!

Malla sa...

inte alls för mycket begärt! håller tummarna att saker och ting lugnr ner sig och att jobb kommer flygande!
kram

S sa...

Nä, du begär inte alls för mycket. Snudd på lite, till och med... Men det är ju så, har man inte det nödvändiga så känns allt annat oväsentligt. Jag håller tummarna för dig och de dina, tänk om det blir ett riktigt bra 2012!? Det kan ju faktiskt bli så!

Kram

Tankar vid midnatt sa...

Absolut inte för mycket begärt!!! Detsamma önskar jag till alla de mina och andra. Vi ska ha ett drägligt liv. Dvs 90% ok, 5 % kanon och 5 % jävligt så vi kan uppskatta de övriga 95%. Så tänker jag ...

Fru Gårman sa...

Den där tryggheten, när den inte finns så är allt extra svårt och jobbigt. Kram!

Eva in Athens, Greece sa...

Hoppas allt ordnar upp sig till det bästa, Fru Venus! Visst är det så att alla borde få vara friska och ha ett jobb och trygghet, men livet är inte rättvist alla gånger tyvärr. Man får ändå försöka vara glad för det man har, det finns så många människor som har det mycket värre...inte ens ett hem att gå till eller ens mat för dagen. Det är lätt att glömma när man tycker att allt går emot en.
Jag tycker att du borde sätta in lite reklam på din blogg! Du har så pass många besökare att en liten extra slant borde det allt bli!
♥♥♥

Snäckskalsdalen. sa...

Jag önskar dig inget hellre, det vet du! Nattkramar!

h sa...

<3

Gina sa...

Nej det är verkligen inte för mycket begärt. Är själv sjuk, ensamstående utan barn, utförsäkrad vid årsskiftet. Min högsta önskan är främst att få bli frisk men sedan ett jobb som gör att man kan känna trygghet i livet. Nu hoppas vi på bättre tider. Kram!

Unknown sa...

Det känns som om jag skulle vilja ge dig en jättekram idag. Så då säger vi så: KRAM
Du har inte funderat på att flytta hit, tillbaka. Här kanske jobb skulle ordna sig. Å så nära till vännerna får du. Fast det klart, det kanske inte går nu när kissen har hittat sin hjärtevän.