Idag var jag riktigt förväntansfull inför Blåögas tredje advent klapp. Hade slösat lite extra på den, ganska mycket extra faktiskt, men den bara skrek Blåöga när jag såg den i lilla fina butiken. Tanken var också att hon skulle få den så att hon kunde bära det på skolans julfest på torsdag. Jag var hundra på att hon skulle wow-gud-va-fin-jag-älskar-det-typ när hon skulle se armbandet.
Så. När hon kom hem idag stod jag där förväntansfullt trampande och pekade mot öppna spisen där två paket väntade högst upp. "Det där är säkert strumpor så jag tar det här med fint papper", säger hon och tar paketet!
Öppnar. Vänder och vrider på det. "Hur öppnar man det?", frågar hon. "Vad tungt det är", säger hon också. "Det var väl inte så dyrt va?", säger hon sedan.
Nåja, imorgon går vi och byter det till något annat. *dubbelsuck* Fan, jag trodde verkligen.
Annars firar vi tredje advent och mår lite illa efter lite för mycket gott... kanske..... hm.
8 kommentarer:
Sånt e livet fru Venus :)
Inte lätt att hitta rätt. Men jag tyckte det var fint. Hoppas ni hittar rätt när ni byter.
Känner igen det där!
Skönt att hon var ärlig!
inte lätt alla gånger
Jag gillade det! :-)
Ja så det. Man blir så besviken när man tror att man lyckats men inte gjort det men man får väl ändå vara glad åt att de säger ifrån o inte bara lägger ner det i en låda.
Kram
Man lyckas inte jämt...:)
Skicka en kommentar