Hösttrött?

Jag har aldrig trott på fysiska symptom som kommer med årstider, förutom vårglad och sommarlycklig då. Vårtrött och höstdeppig har jag aldrig förstått mig på. Men med åren kommer tydligen visdom. Eller något sådant.


Jag har tänkt att jag är trött efter allt för många helger i sus och dus.
Trött på oredan i vår flyttlägenhet.
Trött på packande.
Trött på byggtjafs.
Trött på krånglande bil.
Trött på för små kläder.
Trött på att laga mat.
Trött på kartongtuggande kissor.
Trött på döda tippor.


Ja, bara trött alltså. Att det sedan infaller i november är väl bara hur det råkat sig. Eller?

Inte heller insidan är speciellt ung idag

Klassträffen var kanon, så rolig!


Dagen efter var inte riktigt lika rolig, jag var  väldigt trött och törstig. Och skavsår i halsen.


Jag höll dessutom på att åka till fel ö, tröttmössa som jag var. Att ha avgång från samma gate med bara 30 minuters mellanrum var nytt. Att den första bussen gick till Öland och den andra till Kapellskär upptäckte jag på fel buss när tanterna ombord började prata om bron. Kollade läget och sprang av bussen, lätt kallsvettig. Väntade på rätt buss och åkte hemåt, något lättad. Eftersom jag alltid sover under bussresor har jag blivit ganska snopen om jag vaknat på Öland, milt sagt.


Idag vet jag var jag är och jag har fortfarande whiskeyröst och ont i halsen.
Men det var helt klart värt det :-)

Klassträff

Just framme i Stockholm. Satsade på M/S Gabriella, uppstigning kvart i fyra men då fick jag sova till halv tio och är färdigt i Storhålan.

Ser fram emot dagen, kvällen och natten(?). En del av dessa vänner från 70-talet har jag inte träffat på 36 år, andra inte på 12 år och några för ett par år sedan och senast i somras. Det ska bli så kul!

Nu hoppas jag bara att det är fler än jag som bytt storlek, har hamsterkinder och skäggväxt.

Av någon anledning gick detta inte iväg igår morse, men nu har vi träffats och det var galet kul :-)

Nu på väg hem...

När verkligheten slår en på käften

Idag nåddes jag av det tunga beskedet att en av mina bloggvänner gått bort, alldeles för tidigt och efter en kort tid med helvetessjukdomen cancer.


I det stora hela borde alla människor få leva vidare, men när det gäller Jenny borde hon verkligen fått det. Så ung, så mycket på gång hemma, just börjat resan som mormor, så mycket kvar i sitt konstnärsskap. Jag kommer att sakna hennes positiva inlägg något enormt.


RIP Jenny <3 p="">

Del 2 Komma överens inför flytten

Det tar sig. Vissa saker har löst sig och andra har tillkommit.


Mannen gjorde en kovändning och tyckte att glas och tapet i köket var en bra idé(?). Tjoade av vinstglädje en kort stund och kom sedan på att han säkert hade en baktanke med den kovändningen. Exakt så, så nu kommer vi att ha en duschdörr i glas och inte draperi. Jag funderar som bäst på det finstilta i vårt "Det är Mannen som ska hålla duschdörren ren" avtal. Ja, jag fick ge mig där.


Däremot är laminatskivor i köket helt ute. Då den massiva skivan stämde bättre överens med färgen på ekgolvet så går min önskan igenom. Haj faiv på den :-)


Stoppad sänggavel är också borta ur planen, vad det blir får ni se senare.


VITvarorna blir rostfria, där hade jag tyvärr ingen rösträtt. Dessutom har jag skrivit till alla återförsäljare av VITvaror att de får hitta på ett nytt namn och inte köra med falsk marknadsföring. Jag vill se den annonsen där de buder ut rostfriaskitfläckarvaror.


Lite annat har dykt upp. Då Mannen samlar alla sina bra-att-ha-saker på sängbordet har jag föreslagit att han skulle ha en liten byrå där istället. Dra ner all skit alla viktiga saker i översta lådan och kallingar och strumpor i de andra. Han såg ut som om jag föreslagit att vi skaffa vattensäng och sova med armpuffar på oss. Den bataljen återstår då alltså.


Annars går det bra, både hus och lägenhet blir superfina :-)

Väskor.

Jag skulle kunna säga något om Donald Duck, jag menar Trump, men vad kan jag säga? Jänkarna är inte riktigt kloka, jag håller mig till det då han får så mycket uppmärksamhet ändå just idag.


Vad som också fått uppmärksamhet idag är en rad i dagens Nya Åland där jag är ny krönikor. Jag står med min Michelingubbejacka på mig (ute i snö som faller vått och kallt) och med månadens väska över axeln, novemberväskan. Så snygg väska från Desigual.


Kommentaerna om krönikan är odelat positiva, det är kul. Men kommentarerna om väska förstår jag mig inte alls på. Hur kan man ha tolv väskor?, frågar de flesta? Jag måste erkänna att jag inte kan svara på det. Anledningen till att jag inte kan det är att jag har XX antal väskor och har ett lite bestyr med att välja just månadens väska.


Däremot undrar jag, hur kan man ha bara en väska?

När det bara rusar på...

Blev lite lång paus här, jag vet, men det händer alldeles för mycket just nu.

Vi har rest, jag jobbar, jag packar, jag röjer, jag kollar bygget, jag packar, jag har hamnat på sjukhus med min helvetesastma, jag har haft en manlig förkylning, jag packar och jag har sörjt till förbannelse. 

Ännu en gång har jag blivit av med mina tippor. Lär ska varit en mink. Av sju hönor och två tuppar finns bara Hulda kvar och fyra av Kajsas kycklingar. Så ledsamt. Tänker på dom alla dagar och saknar Kajsa och silkisarna. Och Gottfrid och lilla Oslo. Till och med surtanterna saknar jag.

Men man måste se framåt. Karlsson, en ung tupp har flyttat till vinterhemmet och ska hem till oss i vår. Hoppas på det bästa nu.

 

Karlsson visar sin snyggaste sida :-)

Nu ska jag fortsätta packa.

Lite upptagen med nya familjemedlemmar

Exakt 21 dygn efter att Kajsa Kavat försvann kom hon hem igen. Med 7 alldeles bedårande små minikycklingar.

Hönsmammahjärtat svämmar över av kärlek och tar all min tid. Mest glor jag men i alla fall.