Tack och hej!

Nu ska jag sluta vela och jåla.


Tiden räcker helt enkelt inte till så jag har bestämt mig för att ge upp. Jag är kluven och det är lite sorgligt men förr eller senare slutar det så i alla fall. Det har varit fantastiskt roligt och ni kan inte ana vad ni läsare gett mig i långa loppet, tusen tack!


Så, sköt om er, var snälla med varandra, skaffa er höns om ni kan, och ha en lugn och fridfull jul.


Vi hörs eventuellt i andra forum ;-)

Fler dagar tack. Och timmar.

Jag har aldrig någonsin varit en vän av månaden november, tvärt om. December har alltid varit en myspysmånad, men inte i år.


Jag skulle göra vad som helst om vi kunde backa två veckor. Då kanske ett oskadat parkettgolv skulle hinna fram, liksom tre olika tapeter, en rulle av varje. Då kanske även rätt färgnummer skulle finnas i lager (hur man nu kan ha så många olika nyanser av vitt fattar jag inte, på en och samma tapet?). Med två extra veckor skulle jag hinna samla mer kartonger och packapackapacka.


Eventuellt också hinna med ett par dagar på ett hem för "nersvaga" så att jag skulle få vila upp mig.


Annars. En sketakul AW med kompisar, firat Finlands självständighetsdag (firat och firat, monterat överskåp, men i alla fall), träffat min lungläkare som gav mig en okeystämpel i baken och hittat Guldlocks julklappar hon skulle fått 2014.


Jag har också fått hem en specialhylla som en arbetskamrats sambo har snickrat åt mig, ni får se sen :-)


Jag har också fått världens bästa idé. Eller, jag tycker det är det, har inte riktigt fått bu eller bä av de andra ännu. Vi får se.

Jag packar....

...och packar. HUR mycket grejer kan man ha?
I ärlighetens namn är ju mycket sådant som ska packas och föras till vårt hyrda förråd då lådorna väntar på tjejernas hemkomst och egna hem, men i alla fall.


Kissorna anar oråd, när de inte sliter i kartongerna så sitter de under matbordet och blänger på oss.


Mannen? Han ligger i soffan och säger att han ska hjälpa till vilken dag som helst.


Jag har aldrig längtat efter nästa år somjag gör nu.


Saknar stugan gör jag också.

"Räcker en stor flyttkartong till dina väskor?"

...frågade Mannen. Absolut sa jag.

Nu undrar jag om jag svarade ja för husfridens skull eller om jag bara var optimistisk? Oavsett så går det bara 12 väskor i en kartong så jag behöver ett par till.

Och en liten låda till festväskorna ;-)

Hoppsan...

....flyttpackar.

Gör ett fantastiskt fynd.

Under "förbudstiden" köpte jag en väska och gömde den väl. Nu undrade jag vad det var för knöligt under påslakanen som används till gästsängen.

En fantastisk väska :-)

Ibland är det roligt att glömma bort saker.

Årets fredspris går till....

.....Mannen. Utan vidare diskusioner.


Han kom hem 02.00 natten mot lördag efter låååångt och jobbigt begravningsdygn på annan ort. 06.00 ringer klockan och vi ska till Sverielandet. Och IKEA. Fyra timmars sömn och efter det fyra och en halv timme på IKEA där vi måste handla i tre omgångar för att få ut allt vi skulle ha. Tungt var det. Och varmt. Men inget gnäll, nej då.


Eftersom han redan var halvdöd av trötthet på hemvägen och jag visste att han inte skulle orka protestera där på färjan så pinade jag honom att spela kort. Minns inte när jag skrattat som vi gjorde då.


Sådana här dagar blir jag påmind om hur mycket jag älskar honom.
Och hur knäpp han är :-)

Jag hade en plan...

Jag har funderat länge på hur jag ska förvara mina väskor på nya stället.


Fick en alldeles lysande idé här om dagen.


Tanken är att jag sätter upp krokar i taket, hänger väskorna där och skaffar mig en sådan där pinne som försöljare har just för att ta ner saker från krokar i taket.


Berättade om min idé för Guldlock när vi talades vid per telefon.


Mannen hörde mig. Snabb som en vessla väste han fram att det skulle inte hända. Någonsin.


Av tonen att döma valde jag att inte fråga varför så jag funderar vidare.


Ett alternativ är ju att hans kontor blir en walk in väsket. Ska vänta på rätt dag och föreslå det.

Byggnadsinspektör

Det är mitt nya jobb det, byggnadsinspektör. Eller egentligen är jag väl en slags assistent och back up till Mannen. Det är roligt, galet roligt, nästan som att bygga hus men vi behöver bara välja grejer och se på när andra jobbar.


Det mesta funkar men när det strular så blir jag så j***a trött! Jag vill inte att saker ska vara omöjliga, komma bort, vara försenade eller inte passa. Jag vill bara att det ska bli klart!


Idag fick vi besked, det blir färdigt i julhelgen. Inte TILL julhelgen, utan I julhelgen.
Det gör inget, julen är fånigt kort i år och jag packar, kånkar och städar mer än gärna, bara jag får FLYTTA!


Idag har dom kaklat vårt badrum. Väldigt oVenusaktigt men snyggt. Visar sen :-)

Hösttrött?

Jag har aldrig trott på fysiska symptom som kommer med årstider, förutom vårglad och sommarlycklig då. Vårtrött och höstdeppig har jag aldrig förstått mig på. Men med åren kommer tydligen visdom. Eller något sådant.


Jag har tänkt att jag är trött efter allt för många helger i sus och dus.
Trött på oredan i vår flyttlägenhet.
Trött på packande.
Trött på byggtjafs.
Trött på krånglande bil.
Trött på för små kläder.
Trött på att laga mat.
Trött på kartongtuggande kissor.
Trött på döda tippor.


Ja, bara trött alltså. Att det sedan infaller i november är väl bara hur det råkat sig. Eller?

Inte heller insidan är speciellt ung idag

Klassträffen var kanon, så rolig!


Dagen efter var inte riktigt lika rolig, jag var  väldigt trött och törstig. Och skavsår i halsen.


Jag höll dessutom på att åka till fel ö, tröttmössa som jag var. Att ha avgång från samma gate med bara 30 minuters mellanrum var nytt. Att den första bussen gick till Öland och den andra till Kapellskär upptäckte jag på fel buss när tanterna ombord började prata om bron. Kollade läget och sprang av bussen, lätt kallsvettig. Väntade på rätt buss och åkte hemåt, något lättad. Eftersom jag alltid sover under bussresor har jag blivit ganska snopen om jag vaknat på Öland, milt sagt.


Idag vet jag var jag är och jag har fortfarande whiskeyröst och ont i halsen.
Men det var helt klart värt det :-)

Klassträff

Just framme i Stockholm. Satsade på M/S Gabriella, uppstigning kvart i fyra men då fick jag sova till halv tio och är färdigt i Storhålan.

Ser fram emot dagen, kvällen och natten(?). En del av dessa vänner från 70-talet har jag inte träffat på 36 år, andra inte på 12 år och några för ett par år sedan och senast i somras. Det ska bli så kul!

Nu hoppas jag bara att det är fler än jag som bytt storlek, har hamsterkinder och skäggväxt.

Av någon anledning gick detta inte iväg igår morse, men nu har vi träffats och det var galet kul :-)

Nu på väg hem...

När verkligheten slår en på käften

Idag nåddes jag av det tunga beskedet att en av mina bloggvänner gått bort, alldeles för tidigt och efter en kort tid med helvetessjukdomen cancer.


I det stora hela borde alla människor få leva vidare, men när det gäller Jenny borde hon verkligen fått det. Så ung, så mycket på gång hemma, just börjat resan som mormor, så mycket kvar i sitt konstnärsskap. Jag kommer att sakna hennes positiva inlägg något enormt.


RIP Jenny <3 p="">

Del 2 Komma överens inför flytten

Det tar sig. Vissa saker har löst sig och andra har tillkommit.


Mannen gjorde en kovändning och tyckte att glas och tapet i köket var en bra idé(?). Tjoade av vinstglädje en kort stund och kom sedan på att han säkert hade en baktanke med den kovändningen. Exakt så, så nu kommer vi att ha en duschdörr i glas och inte draperi. Jag funderar som bäst på det finstilta i vårt "Det är Mannen som ska hålla duschdörren ren" avtal. Ja, jag fick ge mig där.


Däremot är laminatskivor i köket helt ute. Då den massiva skivan stämde bättre överens med färgen på ekgolvet så går min önskan igenom. Haj faiv på den :-)


Stoppad sänggavel är också borta ur planen, vad det blir får ni se senare.


VITvarorna blir rostfria, där hade jag tyvärr ingen rösträtt. Dessutom har jag skrivit till alla återförsäljare av VITvaror att de får hitta på ett nytt namn och inte köra med falsk marknadsföring. Jag vill se den annonsen där de buder ut rostfriaskitfläckarvaror.


Lite annat har dykt upp. Då Mannen samlar alla sina bra-att-ha-saker på sängbordet har jag föreslagit att han skulle ha en liten byrå där istället. Dra ner all skit alla viktiga saker i översta lådan och kallingar och strumpor i de andra. Han såg ut som om jag föreslagit att vi skaffa vattensäng och sova med armpuffar på oss. Den bataljen återstår då alltså.


Annars går det bra, både hus och lägenhet blir superfina :-)

Väskor.

Jag skulle kunna säga något om Donald Duck, jag menar Trump, men vad kan jag säga? Jänkarna är inte riktigt kloka, jag håller mig till det då han får så mycket uppmärksamhet ändå just idag.


Vad som också fått uppmärksamhet idag är en rad i dagens Nya Åland där jag är ny krönikor. Jag står med min Michelingubbejacka på mig (ute i snö som faller vått och kallt) och med månadens väska över axeln, novemberväskan. Så snygg väska från Desigual.


Kommentaerna om krönikan är odelat positiva, det är kul. Men kommentarerna om väska förstår jag mig inte alls på. Hur kan man ha tolv väskor?, frågar de flesta? Jag måste erkänna att jag inte kan svara på det. Anledningen till att jag inte kan det är att jag har XX antal väskor och har ett lite bestyr med att välja just månadens väska.


Däremot undrar jag, hur kan man ha bara en väska?

När det bara rusar på...

Blev lite lång paus här, jag vet, men det händer alldeles för mycket just nu.

Vi har rest, jag jobbar, jag packar, jag röjer, jag kollar bygget, jag packar, jag har hamnat på sjukhus med min helvetesastma, jag har haft en manlig förkylning, jag packar och jag har sörjt till förbannelse. 

Ännu en gång har jag blivit av med mina tippor. Lär ska varit en mink. Av sju hönor och två tuppar finns bara Hulda kvar och fyra av Kajsas kycklingar. Så ledsamt. Tänker på dom alla dagar och saknar Kajsa och silkisarna. Och Gottfrid och lilla Oslo. Till och med surtanterna saknar jag.

Men man måste se framåt. Karlsson, en ung tupp har flyttat till vinterhemmet och ska hem till oss i vår. Hoppas på det bästa nu.

 

Karlsson visar sin snyggaste sida :-)

Nu ska jag fortsätta packa.

Lite upptagen med nya familjemedlemmar

Exakt 21 dygn efter att Kajsa Kavat försvann kom hon hem igen. Med 7 alldeles bedårande små minikycklingar.

Hönsmammahjärtat svämmar över av kärlek och tar all min tid. Mest glor jag men i alla fall.

Hoppas vi fortfarande är gifta vid årsskiftet.

Mannen och jag.


Vissa dagar känns det som om tredje världskriget är på kommande, och det är lite tråkigt då det gäller en sak som vi sett fram emot i över ett år nu.


Vår flytt. Till radhuslägenheten som byggs som bäst.


Väldigt mycket är vi rörande överens om, det mesta faktiskt. Men sen finns det en handfull saker där vi är på Mars och Venus igen, och jag kan inte förstå det för naturligtvis har ju jag rätt. Vad är alternativet liksom.


Stötestenarna är;

1. Rostfria eller vita vitvaror? (Ni hör ju, det heter VITvaror)
2. Laminat eller massivt trä på bänkskivorna i köket? (Laminat, det har man ju på golv, eller hur!)
3. Kakel eller tapet + glasskiva mellan skåpen i köket? (Tänk vad skönt att slippa skitiga fogar...och kunna byta tapet när man tröttnat... Den här blir mer än tufft)
4. Draperi eller dörr till duschen? (Vem ska putsa den där förb.....e dörren alla veckor? Ett draperi kastar man i tvättmaskinen med jämna mellanrum)
5. Klädd sänggavel till nya sängen eller inte? Inte. (Vet ni hur den ser ut efter en kort tid när man sover med halvahela skallen mot det ljusa tyget?) Jag har en mycket bättre idé som han inte lyssnar på överhuvudtaget.

Fortsättning följer.

Hönsnytt

"Kommer du ut med frön eller måste jag komma in och hämta?"

Det är vår Hulda det, hela tiden på väg in i köket. Då hon är på väg tycker Vimsan att hon kan komma efter, och efter henne kommer Kurt-Snorre Gottfrid och sen är det kört. Fjorton kackeltippor trängs och vill komma in. Mannen är jätteimpad. Eller inte ;-)

I söndags fick vi oväntat, väldigt kort men kärt besök. Kajsa Kavat sjappade för arton dagar sedan. Puts väck borta. Vi och goda vänner gick skallgång i skogen och lyfte på allt som gick att lyfta på. Ingen Kajsa. Dock var vi ganska säkra på att hon rymt frivilligt för att ruva på äggen hon gömt under åtta dagar. 

Men så i söndags. Ett bekant ljud, en bekant svart stjärtfjäder och en bekant liten röd kam. Och visst var det fröken Kavat! Oj vad hon hade mycket att berätta! Och hungrig var hon. Jag sprang iväg efter foder medan jag lyssnade på henne och svarade på hennes kackel, rusade in efter solrosfrön och sen ett par skutt ner till jordgubbstornet där jag slet åt mig lite maskrosblad. En skål med vatten och sedan telefonen för att få ett bildbevis. Kastade ett getöga på telefonen och sen på Kajsa. Som var borta igen. Ganska säker på att hon ligger under altanen och ruvar, hon försvann så kvickt. Nåja, glad att få bekräftat att tjejen lever.

På fredag eller lördag kan det dyka upp kycklingar. Hoppas. Eller hoppsan.

Upp som en sol och ner som en pannkaka

Man ska fan inte vara glad mer än en vecka i taget.

Efter en dunderfin vecka i havet under solen kom vi hem till dåliga nyheter.

Vår älskade, knäppa, roliga, glada, busiga och otroligt kärleksfulla Morriz var skadad och hos veterinären måste vi ta ett tufft och otroligt sorgligt beslut :-(

I knappt två år fick vi ha vår kille.

Tre dygn har gått i tårarnas tecken, saknar honom något så oerhört, lilla Morrkissen.

Vi lever

Men det gör fanimej inte wi-fi:n i Turkiet!

Uselt, men resten är fantastiskt :-)

Hörs på fredag!